Här är din nya EU-kommission
Den nya kommissionen leds precis som den förra av portugisen José Manuel Barroso. Nytt sedan införandet av Lissabonfördraget är att unionens nya ”utrikesminister” (höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik) Catherine Ashton har en plats som viceordförande i kommissionen.
Alla EU:s medlemsländer finns representerade i kommissionen, men ingen ska ta nationella hänsyn. Alla kommissionärer ska företräda EU som helhet.
Kommissionen består, förutom av ordförande Barroso, av 26 ledamöter från skiftande politisk bakgrund. Tolv kommissionärer (inklusive Barosso) har sin förankring i den konservativa gruppen (EPP). Åtta ledamöter kommer från liberala partier och sju tillhör eller har anknytning till socialdemokraterna.
Kommissionens mandat gäller till 2014. En tredjedel av dess medlemmar är kvinnor.
Nedan följer en kort presentation av kommissionens ledamöter.
José Manuel Barroso: kommissionens ordförande (Portugal) (Konservativ)
Barroso är kommissionens ordförande. Det är en post han innehaft sedan 2004. Han rekryterades efter att ha varit Portugals premiärminister i två år, det var under en tid då han bland annat stod bakom USA:s invasion av Irak. Under sin ungdom var Barroso kommunist och såg Kinas ledare Mao som en politisk förebild. Nu är han medlem i portugals socialdemokratiska parti som är ett konservativt parti och inte ett socialdemokratiskt. Som kommissionens ordförande har ha framstått som en förhållandevis stark anhängare av arbetet mot en globala uppvärmningen.
Catherine Ashton: utrikesfrågor och socialpolitik, vice ordförande (Storbritannien) (Socialist)
Catherine Ashton är EU:s nya ”utrikesminister”, hon ansvarar för utrikespolitiken för hela EU. Hennes roll är att vara den person man ringer om man vill tala med Europa om utrikes och säkerhetspolitik. Hon kommer att stå i spetsen för EU:s nya utrikestjänst.
Joaqu ín Almunia: Konkurrens, vice ordförande (Spanien) (Socialist)
Tidigare chefsekonom på spanska LO och var ansvarig för de ekonomiska och monetära frågorna i förra kommissionen. Han tar nu hand om konkurrensfrågorna och det säger han sig vilja använda som redskap för att snabbare ta EU ur den ekonomiska krisen.
Cecilia Malmström: Inrikes frågor (Sverige) (Liberal)
Den svenska kommissionären Cecilia Malmström har ansvar för inrikesfrågor som migration och polissamarbete. Under utfrågningen sa hon ”Vi behöver invandring, och det är absolut nödvändigt att arbetskraftsinvandrarna vet att när de är i Europa, så har de en mängd rättigheter.” Hon anses ha gjort bra ifrån sig i utfrågningen och gav repliker på flera olika språk. Hon talar förutom svenska och engelska även franska, tyska, spanska och italienska.
László Andor: Arbete, socialpolitik och integration (Ungern) (Socialist)
Den ungerska regeringen har utsett László Andor till ledamot av kommissionen. Han beskrivs som en akademisk vänsterintellektuell med stor integritet. Han har ansvar för arbete, socialpolitik och integration och möts av relativt stora förhoppningar från facket.
Michel Barnier: Inre marknader och tjänster (Frankrike) (Konservativ)
Barnier har tjänstgjort i många franska ministärer och har fått portföljen för inre marknaden. Han har en bred politisk karriär bakom sig med ganska olika typer av uppdrag, han är vice ordförande i EPP-gruppen i parlamentet och han var 1992 med och arrangerade vinter-OS i Albertville. Han är känd som en politiker som vill skynda på och utveckla integrationsprocessen i EU.
Antonio Tajani: Industri och entreprenörskap, vice ordförande (Italien) (Konservativ)
Italiens kommissionär ansvarar för EU:s industripolitik. Det är en delikat balansgång att väga den ekonomiska krisens behov av en fungerande industri och klimatutvecklingen. Angående det ämnet sa han ”att det behövs ett äktenskap mellan industri och miljö för att återuppväcka konkurrenskraften i EU:s industri och rikta den mot en utveckling med hållbar tillväxt.”
Dacian Ciolos: Jordbruk- och landsbygdsutveckling (Rumänien) (Konservativ)
Vid utfrågningen lovade han att europeiska jordbrukare ska få stabilitet och förutsägbarhet med regelverk och bidrag. Hans ämnesområde tar upp en stor del av EU:s budget, runt 40 procent.
John Dalli: Hälso- och konsumtionsfrågor (Malta) (Konservativ)
John Dalli har haft flertalet ministerposter i olika maltesiska regeringar och i kommissionen får han ansvaret för folkhälsa och konsumtion.
Maria Damanaki: Havsfrågor och fiske (Grekland) (Socialist)
För att minska överfiskningen utan att fiskenäringen ska drabbas så föreslog Damanaki en modernisering av resurserna, bland annat genom att utrusta fartyg med utrustning som hjälper till med att minska risken att fiska överflödig fisk. Damanakis förnekade inte att EU-subventioner ligger bakom den stora strukturella överkapacitet som finns i fiskenäringen, och hon lovade att inga nya pengar ska ges till ytterligare nybyggnation av båtar. Maria Damanakis har varit partiledare för det grekiska socialistpartiet. Under militärdiktaturen i Grekland satt hon fängslad under ett års tid.
Karel De Gucht: Handel (Belgien) (Liberal)
Tidigare kommissionär med ansvar för biståndsfrågor och har även varit utrikesminister i Belgien. Han ansvarar nu för EU:s handelspolitik och vill arbeta mot protektionism och för en minskning av förfalskade och kopierade varor.
Štefan Füle: Utvidgning och Europeisk grannskapspolitik (Tjeckien) (Socialist)
Štefan Füle var tidigare diplomat men han togs in som minister i Tjeckiens övergångsregering. Hans bakgrund kan komma väl till pass när det gäller att hantera frågor om utvidgning och vilka krav man kan ställa på länder som Kroatien, Makedonien och framförallt Turkiet som har stora delar av det politiska etablissemanget i EU mot sig.
Johannes Hahn: Regionalpolitik (Österrike) (Konservativ)
Johannes Hahn var tidigare forskningsminister i Österrike och har disputerat i filosofi. Han ska arbeta med regionalpolitik.
Connie Hedegaard: Klimat (Danmark) (Konservativ)
Connie Hedegaard var tidigare miljöminister i Danmark och satt ordförande för klimattoppmötet i Köpenhamn under 10 dagar då hon plötsligt avgick från den posten. Hon sa under utfrågningen att hon var besviken över att klimatkonferensen i Köpenhamn COP 15 inte mynnade ut i ett bindande avtal, men hon betonade att "EU spelar en otroligt viktig roll när det gäller att bana väg för förändring". Vidare menade hon att ”det avgörande är att ekonomier som USA, Kina, Indien, Brasilien och Ryssland, tillsammans med EU, har erkänt att de har ett medansvar.”
Maire Geoghegan-Quinn: Forskning och innovation (Irland) (Liberal)
Irlands kommissionär avser att sätta forskning och innovation högt upp på den politiska dagordningen. Innovation är ett begrepp som ofta återkommer i beskrivningar om hur EU ska komma ur den ekonomiska nedgången.
Kristalina Georgieva: Internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering (Bulgarien) (Konservativ)
Hon kallades in med kort varsel då Bulgarien första kandidat tvingades at dra sig ur efter kritik mot hennes sätt att presentera sina ekonomiska förehavanden. Kristalina Georgieva var vice ordförande i världsbanken och har en doktorsexamen i ekonomi och fick mycket beröm efter sitt framträdande.
Siim Kallas: Transport, vice ordförande för kommissionen (Estland) (Liberal)
Kallas har varit premiärminister i Estland och är nu en av sex vice ordföranden för kommissionen och han ansvarar för transportfrågor. Han har varit med i Sovjets Kommunistparti och vice chefredaktör för kommunistpartiets tidning i Estland. Nu är han liberal politiker som tjänstgör i EU:s kommission för en andra mandatperiod.
Neelie Kroes: Digitala agendan, vice ordförande (Nederländerna) (Liberal)
I den förra kommissionen var Kroes konkurrenskommissionär och som sådan en av de mer inflytelserika kommissionärerna, med makt att påverka internationella företag. Kroes har på senare tid uppmärksammats som ansvarig för EU-kommissionens stämning mot Microsoft på över 777 miljoner euro. I den nya kommissionen ansvarar hon för telekomfrågor, men framstod
Janusz Lewandowski: Budget och ekonomisk planering (Polen) (Konservativ)
Lewandowski vill på sikt införa en gemensam EU-skatt och är inte heller främmande för att ta med idéerna om Tobinskatt i beräkningarna för framtiden.
Günther Oettinger: Energi (Tyskland) (Konservativ)
Tidigare ministerpresident i tyska delstaten Baden Württemberg och nykomling i politiken på europeisk nivå. 2007 fick han omfattande kritik för att ha förringat nazistiska medlöpares brott mot mänskligheten.
Andris Piebalgs: Utveckling (Lettland) (Liberal)
Biståndspolitik, fattigdomsbekämpning tillsammans med att hindra klimatpåverkningarna är det Piebalgs anser att utvecklingsportföljen bör fokusera på.
Janez Potocnik: Miljö (Slovenien) (Socialist)
Potocnik får fortsatt förtroende i kommissionen och kommer den här mandatperioden att ta hand om miljöarbetet men hans portfölj delas upp och klimatfrågan flyttas till Connie Hedegaards portfölj. Han anser ha gjort en av de främsta framträdandena vid utfrågningarna i parlamentet.
Viviane Reding: Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap, vice ordförande (Luxemburg) (Konservativ)
Reding ansvarar för medborgarnas rättigheter och svarade på frågan vad hon tyckte om kroppsskanning ”vi kommer inte att låta någon diktera regler för oss som strider mot grundläggande rättigheter. Vårt behov av säkerhet kan inte rättfärdiga att integriteten sätts ur spel. Vi borde inte drivas av rädsla utan av värderingar.”
Olli Rehn: Ekonomi och valutafrågor (Finland) (Liberal)
Finlands kommissionär Olli Rehn ska jobba med att utveckla nya regelverk för den finansiella sektorn som skakats kraftigt av den finansiella krisen. De europeiska ekonomiska kapitaltransaktionerna ska komma under mer omfattande övervakning och reglering.
Maroš Šefcovic: Vice ordförande i kommissionen, Kontakter mellan institutionerna och administration (Slovakien) (socialist)
Šefcovic kommer att jobba med implementeringen av Lissabonfördraget och att försöka skapa ett bättre samarbete med nationella parlament och att identifiera exakta regler om hur medborgarinitiativet kommer att fungera.
Algirdas Šemeta: Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning (Litauen) (Konservativ)
Šemeta ska arbeta för att skattebetalarnas pengar inta ska slösas på onödiga utgifter .
Androulla Vassiliou: Utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdom (Cypern) (Liberal)
Greklands kommissionär har tidigare haft ansvar för folkhälsofrågor men har nu fått utbildning och kultur på sitt bord.
Se mer:http://ec.europa.eu/commission_designate_2009-2014/index_en.htm
Sammanställd av Henrik Månsson, praktikant på Brysselkontoret.
Kan facket lita på den nya EU-kommissionen?
I dag får EU en ny kommission. En av de viktigaste frågorna under förhören med de nya kommissionärerna var hur de ställer sig till det fackliga kravet på en översyn av utstationeringsdirektivet för att upprätthålla principen om lika lön för lika arbete.
Det kom positiva budskap frånb flera håll.
Kommissionären för inre marknad, Michel Barnier ade under sitt förhör 13 januari att han är beredd att ompröva utstationeringsdirektivet. Han skulle aldrig ”sätta sitt namn under något som var socialt regressivt”.
Kommissionären för sysselsättning och sociala frågor Laszlo Andor sade under sin utfrågning samma dag att en fördjupad social studie måste göras av direktivet. Han sade vidare att vi har ett ”tolkningsproblem, inte bara ett implementeringsproblem”, vilket betyder att han går längre än sin företrädare Vladimir Spidla.
Redan i somras öppnade Kommissionens ordförande José Manuel Barroso ( bland annat inför den socialdemokratiska parlamentsgruppen) för en eventuell översyn av direktivet, i alla fall en förordning som skulle tydliggöra detsamma.
Positiva signaler har även kommit från det spanska ordförandeskapet i EU. Den spanske arbetsmarknadsministern framhåller i en intervju på det spanska ordförandeskapets hemsida principen om ” lika betalt för lika arbete”. Han påpekar där att utstationerade får betalt enligt normen i sitt hemland och att detta har lett till orättvis konkurrens.
Han säger vidare att ” de nordiska länderna har föreslagit att detta problem måste lösas, och Spanien håller med.
Nu får vi se vad de orden är värda.
Tommy Svensson
Utfrågningar också i Sverige
Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (FP) skriver i DN Debatt att blivande statsråd borde komma till riksdagen och redogöra för sina planer i regeringen.
Jag har haft förmånen att följa några av de utfrågningar som Europaparlamentet utsätter blivande kommissionärer för. Jag kan lova att de folkvalda inte drar sig för att syna kommissionskandidaternas kompetens och kunskaper ordentligt i sömmarna.
Visst ska den svenska riksdagen ha rätt att fråga ut de blivande ministrarna på deras sakområden. Det bidrar till öppenhet och lämplighetskontroll.
Och varför stanna vid riksdagen? Tillträdande kommun- och landstingsråd skulle också må gott av en grillning i fullmäktige. Vem vet, som omväxling dyker kanske nyfikna åhörare upp i fullmäktigesalen för att lyssna?
Ludvig Larsson
Belgien nästan utan öl…
Nu har krisen till och med drabbat det belgarna älskar mest : sin öl.
Inte nog med att krisen slår till i bilindustrin och att General Motors vill stänga Opelfabriken i Antwerpen med 2600 anställda. Även Alken-Maes-bryggeriet och stora AB Inbev har problem.AB Inbev ville omstrukturerar och varsla 263 anställda, men facken blev flyförbannade och blockerade fabrikerna.
I bryggerierna i Leuven, Jupille och Hoegaarden strejkade de från trettondagen i över två veckor. Ölen i affärer och pubbar höll på att ta slut.
Plötsligt var folk tvungna att köpa något annat än den öl de var vana vid. Alla öl-konkurrenter såg sina försäljningssiffror öka, för öl kan belgarna inte vara utan.
Anheuser-Busch Inbev NV (AB Inbev) är världens största bryggeri-kedja. Koncernet har sitt huvudkontor i Leuven här i Belgien och brygger bl.a. Belle-Vue, Hoegaarden, Jupiler, Leffe och Stella Artois.
Efter två veckors strejk fick arbetsgivaren ge upp sina planer om att varsla anställda. Nu försöker de hitta en annan lösning.
Vi får se om facken inom Opel Antwerpen klarar sig på samma sätt. De vägrar ju att gå med på GM:s chefen Nick Reilly’s planer att stänga fabriken. Fortsättning följer…
Jonna Jaakke
Facklig demonstration i regnigt Bryssel
![]()
![]()
![]()

Anne Demelenne, generalsekreterare i FGTB, talar vid mötet.
Idag fredag demonstrerade de tre stora belgiska fackförbunden för jobben, för respekt för arbetstagarna rättigheter och mot social dumpning. 20 000 till 30 000 demonstranter samlades i hällande regn inne i Bryssel centrum. Nedläggningen av Opel Antwerpen och konflikten vid ölbryggaren AB Inbev var den främsta orsaken till demonstration.
General Motors har beslutat att Opelfabriken i Antwerpen ska läggas ner. I första hand förlorar 2 600 anställda sina jobb, men i totalt blir det många fler. De anställdade på Bryggeriet ABInbev har strejkat i över två veckor för att få behålla de cirka 200 jobb som arbetsgivaren skära bort.
Men många fler drabbas av krisen på olika sätt, i Belgien och i Europa. Demonstration som stöddes av Europafacket var ett sätt att visa solidaritet med alla dem.
Jonna Jaakke
Foto: Peter Berggren
Skandal att nya ledamöter får vänta
Jens Nilsson (S) och Amelia Andersdotter (PP) är våra nyaste ledamöter i Europaparlamentet. De blev invalda i och med att det nya fördraget trädde i kraft 1 december förra året. Men de får inte inta sina platser på grund av en konflikt mellan Europaparlamentet och Frankrike.
Det hela är en absurd historia som visar EU från sin sämsta sida.
Valet till Europaparlamentet förra sommaren hölls efter det gamla Nicefördragets regler. Därför valdes 736 ledamöter.
Det nya Lissabonfördsraget föreskriver emellertid att parlamentet ska ha 754 folkvalda. Alltså ska man fylla på med ytterligare 18 ledamöter. Det visste alla inför valet.
För de flesta länder var det inte särskilt komplicerat. I Sveriges fall, vi fick två ytterligare platser, tog man (naturligtvis) in de två som stod närmast på tur - Jens Nilsson och Amelia Andersdotter.
Frankrike lyckades i valet med konststycket att "glömma bort" att fler nya ledamöter skulle komma in när det nya fördraget trätt i kraft. Man har helt enkelt inga nya ledamöter att plocka in. President Nicolas Sarkozy vill därför handplocka de två nya ledamöter man har rätt till från nationalförsamlingen, landets riksdag.
Men, det går inte. I så fall bryter man mot fördraget om att alla Europaparlamentariker ska vara folkvalda. Nu krävs en ny regeringskonferens och en del vill till och med kalla in ett stort konvent (som det som förberedda det nya fördraget) för att lösa frågan enligt fördragets alla regler.
Där är vi nu. Efter tio års författningsdiskussion klarar inte EU att utöka sitt parlament med de nya ledamöterna.
Suck!
Tommy Svensson
Vilka blir stjärnorna i kommissionen?
Bulgariskan Rumiana Jeleva tycks bli den enda av de nominerade kandidaterna som inte klarat den hårda granskningen i EU-kommissionen. Hon ersätts av Kristalina Georgieva på Världsbanken.
Med undantag av den nya bulgariskan har alla kandidater framträtt i parlamentet. Omröstning är planerad till den 9 februari. Redan dagen därpå ska den nya kommissionen officiellt vara på plats. Den 11 februari är det nämligen extra toppmöte med stats-och regeringscheferna - det första med belgaren Herman Van Rompuy som ordförande. Då vill kommissionsordförande José Manuel Barroso ha ordinarie lag på plats.
Vilka blir då stjärnorna i kommissionen av utfrågningarna och kommentarerna till dessa att döma?
Den som visade den starkaste lyskraften var nog fransmannen Michel Barnier. Han har en av de verkligt tunga områdena, nämligen den inre marknaden. Denne rutinerade borgerlige politiker som varit både minister i Frankrike och EU-kommissionär slog bestämt fast sin integritet ("Jag tar inte order vare sig av Paris eller London") och visade en helt annan inställning till sociala krav än sina nyliberala föregångare.
Även Joaquín Almunia, spansk socialist övertygade över partigränserna. Han får också en av de viktigaste portföljerna, konkurrenspolitiken..
Överraskande var att tysken Günther Oettinger, som ska ansvara för energifrågorna gjorde ett så pass starkt framträdande. Han ansågs vara en svag figur, utlokaliserad till Bryssel av förbundskansler Angela Merkel. Men hans försäkran om att inte gå i de tyska energibolagens ledband väckte positiva kommentarer. Vi får väl se hur det blir i verkligheten.
Irländskan med det svåra namnet Máire Geoghegan-Quinn, forskning och innovation, imponerade också på sitt utskott.
Bland bubblarna vill jag nämna rumänen Dacian Ciolos, ska kommer att göra alla dem som vill dra ner på jordbruksstödet besvikna. Den matchen kommer (tyvärr) Ciolos att vinna.
Jag skulle gärna vilja tillägga Cecilia Malmström, som gjorde ett bra framträdande. Men hennes portfölj med asyl, terroristbekämpning och migration är inte gjord för att skaffa sig vänner. Snarare riskerar hon kritik från alla håll. Det blir svårt att glänsa med en sådan roll. Men duktig var hon.
Den charmiga och sympatiska brittiskan Catherine Ashton måste nog få en tids inskolning som ansvarig för utrikes- och säkerhetspolitiken innan hon kan räknas bland tungviktarna. Men vänta bara...
Tommy Svensson
Ska EU:s tioårsplan stressar fram?
I går var EU:s nye ordförande, eller president, Herman Van Rompuy i Stockholm. Efter vad jag kan se i media tog han inte Sverige med storm precis.
Men jobbar gör han. Han har snabbinkallat ett extra toppmöte med EU:s stats- och regeringschefer. Det var därför han besökte statsminister Fredrik Reinfeldt. (Kanske tackade han också för jobbet. Det var ju Reinfeldt som skötte anställningsintervjun.)
Redan den 11 februari ska de alla träffas för att prata om den ekonomiska krisen och hur EU ska möta de svåra utmaningar man står inför under de kommande tio åren.
EU ska nämligen ha en plan för hur Europa ska bli mer konkurrenskraftigt, mer miljövänligt, få ordning på sin ekonomi, få fler människor i arbete och behålla sin sociala välfärdsmodell.
Samtidigt vet alla att den demografiska utvecklingen, med allt fler äldre som ska försörjas av en allt mindre andel arbetande, ställer stora krav på åtgärder. Jämfört med andra regioner och kontinenter är Europa dessutom rätt fattigt på naturresurser. Den globala konkurrensen blir inte mindre.
Läget för Europa är med andra ord rätt dystert, någon som Van Rompuy onekligen personifierar.
Alla dessa frågor ska emellertid få svar en den nya strategi som EU ska ta fram under de närmaste veckorna. Toppmötet i februari följs av ett ordinarie möte i sutet av mars. Då ska den nya tioårsplanen, EU 2020-strategin, antas.
Och detta utan att det ens i mitten av januari finns en fungerande kommission på plats. Är det inte konstigt att EU kan hålla på i månader med att utse en ny kommission, men när politiken ska läggas fram för de kommande tio åren ska det plötsligt gå i en rasande fart? Trovärdigt är det inte.
Tommy Svensson
Ska bulgariskan Jeleva offras?
Det var väntat att Bulgariens nominerade kommissionär Rumiana Jeleva skulle få det hett om öronen i sin utfrågning i EU-parlamentet. Den 40-åriga utrikesministern anklagas för att vara inblandad i ekonomiska oegentligheter, främst via sin man. I förhören påstods att hon ljugit i sin redovisning av sitt engagemang i företaget Global Consult, som var specialiserat på privatiseringar.
Jelena tillbakavisade anklagelserna, men utskottets ordförande Eva Joly, miljöpartist från Frankrike, beslutade att begära ytterligare dokument som påstås styrka anklagelserna.
Parlamentet kan inte underkänna enskilda kommissionärer, bara kommissionen i dess helhet. Men om Rumiana Jeleva inte kan förklara sig bättre än hon gjorde inför utskottet är risken stor att hennes regering får byta ut henne, precis som hände i förhören 2004 då italienaren Rocco Buttiglione offrades för att den kommissionen skulle kunna få grönt ljus.
Tommy Svensson
Ashton klarade sig bra
Catherine Ashton har utmåats som lättviktig och okunnig, trots att hon varit en uppskattad handelskommissionär. Jag får väl påminna om Tage Erlanders berömda replik när han som ny partiledare och statsminister anklagades för att vara en nolla. "Nå, det är väl ingen dum utgångspunkt", sade den längste statsminister Sverige haft.
Självklart tar det ett tag innan Lady Ashton kan uttala sig tvärsäkert om varenda fråga och konflikt i världen, om det nu är önskvärt. Som hon sade, den utrikesansvarige ska "leda och visa riktningen". Till sin tjänst ska hon så småningom få en omfattande utrikesförvaltning, EAS kallad.
Catherine Ashton besvarade kritiken från den brittiska tokhöger för att hon varit engagerad i fredsrörelsen i sin ungdom. Hon menade att förhållandena på 70-talet har ingen relevans i dagens värld. Lite tuffare hade jag hoppats att hon skulle vara. Noteras ska dock att hon även fick beröm för sitt tidigare engagemnag för nedrustning och fredsarbete.
Av de två personerna i EU:s ledning som stats- och regeringscheferna utsåg i höstas, belgaren Herman Van Rompuy som ordförande och Catherine Ashton som hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken, tycker jag att den senare har ett både viktigare och svårare jobb.
Kul att notera är att när EU och USA möts på högsta utrikespolitiska nivå så representeras båda "unionerna" av en kvinna. Inom kort träffar Ashton den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton.
Tommy Svensson
Nu börjar grillningen
I dag drar utfrågningarna av de nominerade kommissionärerna i gång i Bryssel. De 26 kommissionärerna (ordförande José Manuel Barroso är redan vald) ska framträda inför parlamentets utskott. Frågorna handlar både om deras allmänna lämplighet för uppdraget och om deras kompetens för just det politiska område de ska ansvara för.
Vissa kommissionärer får det förmodligen tufft. Redan i dag ska Catherine Ashton, föreslagen som den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik samt vice orförande i kommissionen, gå i elden. Ashton som är brittisk socialdemokrat och som har en bakgrund i fredsrörelsen väntas attackeras hårt av framför allt sina konservativa landsmän.
Hård väntas även tisdagens utfrågning av kandidaten för den inre marknaden, Michel Barnier, bli. Fransmannen Barnier misstänks framför allt av britterna för att vara alltför protektionistisk.
Kontroversiell är även bulgariskan Rumiana Jeleva, men i hennes fall handlar det inte om politik. Hennes man påstås ha kopplingar till organiserad brottslighet. Tjecken Stefan Fuele väntas få kritik för sin bakgrund i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet på 80-talet. Cecilia Malmström för nog däremot inga stora problem när hon frågas ut som en av de sista den 19 januari.
Den allmänna bedömningen i Bryssel är att kommissionen kommer att få ok av parlamentet. Omröstningen gäller nämligen kommissionen i dess helhet och inte enskilda ledamöter. Någon upprepning av 2004 års tillsättande av kommissionen, då två ledamöter fick bytas ut och en fick byta portfölj efter omfattande kritik, väntas inte.
Efter den utdragna processen med att få Lissabonfördraget på plats är nog parlamentarikrna främst inriktade på att få kommissionen i arbete så snabbt som möjligt så att EU äntligan kan gå på full fart igen.
Men osvuret är bäst...
Tommy Svensson
Det fanns även svenska fiaskon
Det svenska ordförandeskapet i EU fick gott betyg i Europaparlamentet och här i Bryssel. Framför allt ansågs det effektivt och välskött. Tjänstemännen och diplomaterna gjorde vad som förväntats av dem, ett gott arbete. Många är väl värda att pusta ut nu.
Ihågkommet blir det svenska ordförandeskapet nog bara för en sak. Det var under den perioden som det nya Lissabonfördraget kom på plats och EU kunde utse sina nya ledare, ordföranden Herman Van Rompuy och "utrikesministern" Catherine Ashton. Även omvalet av kommissionens ordförande José Manuel Barroso skedde under statsminister Fredrik Renfeldts (alltför ivriga) överinseende.
Kanske kommer man även att minnas misslyckandet på klimatmötet i Köpenhamn. Det kan inte skyllas på Sverige, men att få till stånd ett bindande avtal sades ändå vara ändå det svenska ordförandeskapets viktigaste uppgift. Det sprack.
Även på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins område var resultaten magert. Det var anmärkningsvärt eftersom ambitionerna var minst sagt låga.
När Littorin tog över för drygt ett halvår sedan sade han karskt att han skulle fösöka lösa den infekterade frågan om arbetstidsdirektivet. Det gav han upp snabbt. Han skulle vidare driva igenom direktivet om ickediskriminering och om skydd för gravida arbetstagare. Båda frågorna misslyckades han med. Andra fackliga hjärtefrågor som utstationeringsdirektivet tog han överhuvuudtaget inte upp.
Inte heller lyckades Sverige (hälsominister Maria Larsson) få igenom direktivet om patienters rörlighet, trots att det var en profilfråga för regerinsgalliansen under Europavalet.
Onödig möda ägnade Littorin dock åt att försöka övertyga de andra regeringarna om att införa en extremt lättvindig ny bolagsform, kallad privata Europabolag. Som tur var misslyckades han även där.
När det gäller att värna svenskt inflytande måste det även ses som ett stort bakslag att Fredrik Reinfeldt som EU-ordförande inte kunde förhindra att den högste svenske tjänstemannen i kommissionen, den mycket duglige Jörgen Holmqvist, offrades i ett brittiskt-franskt maktspel. Han fick gå som generaldirektör för inre marknaden.
Den ljusa och tillrättalagda PR-bilden av det ordförandeskapet har sina fläckar.
Tommy Svensson
Snöigt Bryssel väntar på Förhören
Tillbaka på jobbet igen. Lugn start. De flesta hemma i Stockholm verkar fortfarande vara helglediga. Här i Bryssel är det snö, runt noll grader, ljust och vackert. Ok, för att vara januari.
Svenska ordförandeskapet är över och nu är det Spanien som håller i ordförandeklubban, tillsammans med den nye ordföranden Herman Van Rompuy förstås. Vill ni titta på en liten webbfilm om vad Spanien och Rompuy vill göra under det kommande halvåret, så finns den här.
Drar i gång i Bryssel gör det först nästa vecka med EU-parlamentets förhör med de nominerande kommissionskandidaterna. De pågår mellan 11 januari och 19 januari. Cecilia Malmström frågas ut den sista dagen. Allt om utfrågningarna finner ni här.
Ha ett gott 2010. Vi hörs.
Tommy Svensson
God Jul och Gott nytt år

Sverige är poppis
Det svenska ordförandeskapet för EU börjar lida mot sitt slut. När jag träffar tjänstemän från regeringskansliet eller på den svenska ständiga representationen här i Bryssel, uttrycker de en viss lättnad att det snart är över. Lättnad, och utmattning. Det är inte direkt en okomplicerad period som Sverige har haft att lotsa EU igenom.
Här på Brysselkontoret har vi under hösten ofta fått frågan vilka tomgångar som hörs om det svenska ordförandeskapet. Vi har väl blivit svaret skyldiga. Hälsan tiger still, kan man säga. Sverige sköter sitt jobb. Och inget kunde ju bli sämre än det föregående tjeckiska ordförandeskapet.
Nu har European Policy Centre sammanfattat den svenska ordförandeskapsperioden. Väl godkänt, får man tolka deras omdöme. De konstaterar att Sverige hade den otacksamma uppgiften att lotsa Lissabonfördraget i hamn. Det gjorde Sverige, enligt EPC, med rätt blandning av försiktighet och respekt för ländernas beslutsprocesser å ena sidan och beslutsamhet att driva igenom ratificeringen å den andra.
EPC konsteterar vidare att persondiskussionerna kring de nya toppjobben i EU höll på att spåra ur helt. Men ”de svenska tjänstemännen och ledarna med sin välkända professionalism återtog kontrollen över den politiska processen” och posterna kunde tillsättas utan alltför mycket tandgnissel.
Det återstår att se vad Sverige och den Europeiska unionen lyckas åstadkomma under det pågående klimattoppmötet i Köpenhamn. Även här tycks den allmänna bedömningen vara att ordförandeskapet sköter sig väl och driver på för ambitiösa mål. Låt vara att vissa medlemsländer försöker stoppa alltför vidlyftiga löften till omvärlden.
Vi svenskar vill ju gärna att andra ska tycka väl om oss. Det verkar som att vi kan smaska på julskinkan och känna oss rätt poppis i Europa.Ludvig Larsson
