Brysselbloggen

Brysselkontoret fick igår ”fint” besök i form av arbetsmarknadskommissionär Laszlo Andor. Han deltog i ett seminarium arrangerat av kontoret och den nystartade fackliga brysselklubben där Olle Ludvigsson är ordförande. Tanken var att han skulle tala om EU2020-strategin och belysa de sociala aspekterna av densamma. Tidpunkten för besöket var valt med tanke på att strategin klubbades vid helgens toppmöte och att vi därmed skulle kunna få en del nyheter till skänks. Det vackra vädret och den goda uppslutningen skapade en trevlig atmosfär. Det var dock en annan fråga som under dagen hamnade i fokus. Flertalet av frågeställningarna riktade till kommissionären efter föredraget handlade istället om utstationeringsdirektivet och Laval-domen. Svaren var att arbetet pågick med att finna en lösning på frågan och att eventuella förändringar i lagtexterna förhandlades mellan arbetsmarknadens parter.



Chefen för Brysselkontoret Tommy Svensson öppnar upp för publikens frågor


Muntra miner


Europaparlamentariker Olle Ludvigsson hälsar Andor välkommen






Henrik Månsson
Brysselkontoret

Strasbourg, onsdag

Idag röstade europaparlamentet om förslaget till nytt direktiv om chaufförers arbetstider, som vi rapporterade om igår. Sysselsättningsutskottet hade tidigare förkastat kommissionens förslag, inte minst på grund av att egenföretagare inte skulle omfattas av direktivet. Spänningen hängde i luften inför omröstningen i plenum. Skulle parlamentet gå på kommissionens eller sysselsättningsutskottets (och europafackets) linje? Hur många ledamöter från konservativa EPP skulle avvika från partilinjen och rösta mot förslaget?

Resultatet blev 368 röster för att inte anta kommissionens förslag och 301 röster mot. En facklig seger i parlamentet var ett faktum.

Därefter uppstod ett visst tumult. Kommissionen kunde inte meddela huruvida man avser att gå vidare i frågan, det vill säga om man drar tillbaka förslaget eller återkommer med förändringar till parlamentet. Den otydligheten gjorde parlamentet rasande och de beslöt sig för att rösta om att förkasta kommissionens förslag helt och hållet. Direktivförslaget förkastades och därmed är kommissionen tvungen att börja om från ruta ett igen.

Europaparlamentet debatterade under förmiddagen inför morgondagens EU-toppmöte och det kommande G20-mötet i Toronto den 26 -27 juni.

Det spanska ordförandeskapet redogjorde för de politiska huvuddragen på toppmötet. Det finns en stor majoritet bland medlemsstaterna för en stram budgetpolitik för att nå stabilitet i finanserna. Rådsordförande Rompuy leder en arbetsgrupp som utformar en modell för ekonomisk styrning och samordning av medlemstaternas ekonomisk politik. Det spanska ordförandeskapet beskrev det som historiskt att EU nu tar steget att bilda en ekonomisk union och inte bara en monetär.

Rådet diskuterar även den framtida regleringen och övervakningen av finansmarknaderna. Där ingår även planerna på någon form av skatt på finansiella transaktioner, en så kallad Tobin-skatt. Dessa frågor ska även diskuteras på G20-mötet och EU avser att ha en gemensam linje.

Island väntas få inleda medlemsförhandlingar och Estland godkännas att få införa euron. Det senare gav europaparlamentet sitt rungande bifall till idag på eftermiddagen.

I europaparlamentet finns ett mycket brett stöd för de ekonomiska reolutioner som kommissionen har lagt fram, däribland den gemensamma europeiska ekonomiska politiken. Däremot riktades stark kritik mot rådet som är tveksamma till att släppa kontrollen till kommissionen. - Statsministrarna tror att de ska kunna styra världens största ekonomi genom att träffas fyra gånger per år, det är befängt, sade ALDE:s gruppledare Guy Verhofstadt (för övrigt tidigare statsminister i Belgien). Parlamentet uttryckte istället mycket stort förtroende för kommissionen och dess ordförande José Manuel Barroso att ta ansvar för att samordna och styra den gemensamma ekonomiska politiken.

Barroso för sin del konstaterade att EU-länderna nu är på väg att upprätta en ekonomisk EU-politik, vilket var otänkbart för bara några månader sedan. Detta tillsammans med krisåtgärderna för Grekland och euron visar att det är när problemen är som djupast som det europeiska projektet är som starkast.

 Ludvig Larsson, fackliga Brysselkontoret

Strasbourg, tisdag 15 juni 2010
Imorgon onsdag röstar europaparlamentet om förslaget till nya arbetstidsregler för chaufförer. Redan på tisdagförmiddagen debatterades frågan i plenum. Den stora stötestenen är huruvida  chaufförer som är egenföretagare ska omfattas av arbetstidsreglerna.

 Kommissionär Siim Kallas menade att egenföretagare inte ska omfattas av arbetstidsreglerna eftersom sådana regleringar inte finns i någon annan bransch. Vidare hävdade han att de trafiksäkerhetsaspekter som förts fram som argument för att inkludera egenföretagare inte har med  arbetstidsfrågan att göra. Det hanteras istället i reglerna för maximal körtid som omfattar alla chaufförer. Kallas menade att det inte finns tillräcklig väl underbyggd information som visar att långa arbetstider skulle vara ett reellt trafiksäkerhetsproblem. Däremot erkände kommissionär Kallas att problemet med så kallade falska egenföretagare är omfattande och mycket svårt att komma åt.

 Pervenche Berès, sysselsättningsutskottets ordförande, riktade svidande kritik mot utskottets rapportör för att hon förhandlat fram en kompromiss med kommissionen och ministerrådet. Detta trots att utskottet har förkastat kommissionens förslag och Bauer därför inte har något mandat att  förhandla för parlamentets räkning. Därför föreligger heller inte någon kompromiss överhuvudtaget, menade Berès

 Socialdemokrater, vänster och gröna stod enade i att egenföretagare ska omfattas av samma arbetstidsregler som anställda chaufförer. Argumenten är att olika regler skapar en skev konkurrens både mellan företag och chaufförer. Det ökar trycket på chaufförerna ytterligare och riskerar att leda till social dumpning. Det finns en uppenbar risk att anställda tvingas bli falska egenföretagare om reglerna är olika.

 Hälsa och arbetarskydd lyftes fram ett  viktigt argument från vänsterhåll.  Danskan Emelie Turunen (De Gröna) menade att det behövs ett bättre skydd för chaufförerna och vi vet att de som är egenföretagare har högre ohälsotal än de som är anställda. De rådande körtidsreglerna ger otillräckligt skydd då man får köra upp till mellan 86 och 95 timmar på en vecka. Det får även svåra konsekvenser för trafiksäkerheten ansåg flera parlamentariker. - En trött förare är en farlig förare, varnade Stephen Hughes (S&D).

 Peter van Dalen från Nederländerna, som ingår i den konservativa utbrytargruppen ECR, menade att vänsterpartierna driver en hetskampanj mot egenföretagare på uppdrag av de sydeuropeiska transportfacken. De är helt enkelt rädda för konkurrens från Rumänien och Bulgarien. Vidare konstaterade den brittiske nationalisten Derek Clark att ”Vi stödjer kommissionen, det är inte ofta ni hör det från oss.”

 De mer sansade konservativa i EPP och liberalerna i ALDE följde kommissionens resonemang att egenföretagare inte ska omfattas av arbetstidsreglerna för chaufförer. Många pekade på att fler regler för små företag inte är en bra väg att öka tillväxten och ta Europa ur krisen. De menade också att det skulle snedvrida konkurrensen till egenföretagarnas nackdel om arbetstidsreglerna gäller för dem. För dem ingår exempelvis administrations- och underhållsarbete i arbetstiden, vilket skulle minska den möjliga körtiden för dem jämfört med stora transportfirmor som har särskild personal för sådana kringuppgifter. Därutöver uppstår en ojämn konkurrenssituation för företagare från EU i förhållande till aktörer från tredje land som kör på EU. Den finländska kristdemokraten Sari Essayah (EPP) tyckte att transportkostnaderna i det glesbefolkade norr redan är höga nog och att om det är trafiksäkerhet man är ute efter måste man först se till att de rådande körtidsreglerna efterföljs.

 Det finns ett antal ledamöter bland de konservativa som ansluter sig till den fackliga linjen att egenföretagare ska omfattas av arbetstidsreglerna. Fransyskan Elisabeth Morin-Chartier (EPP) ansåg att kommissionens förslag går emot löntagarnas intressen och att hon därför inte kan stödja det. Veronica Lope Fontagné (EPP) menade att det är mycket viktigt att egenföretagare inkluderas, det handlar om säkerhet, konkurrens och kompetens. Detta är både arbetsgivare och arbetstagare överens om i hemlandet Spanien, sade hon. Luxemburgaren Georges Bach (EPP) anklagade kommissionen för att ha gjort en u-sväng i frågan om egenföretagare då man tidigare lovat att inkludera dem. - Och vi har redan sagt nej till kommissionens nuvarande förslag, två gånger i sysselsätningsutskottet och en gång i plenum. Ändå kommer ni tillbaka med samma förslag en igen, det är oförskämt, dundrade Bach.

 Det oklart hur många av de konservativa parlamentarikerna som kommer att gå på den fackliga linjen i morgondagens omröstning. Därmed är det också svårt att förutspå hur utfallet blir. Än lever alltså hoppet om en facklig seger i europaparlamentet.

 Ludvig Larsson, Brysselkontoret

Brussels Office of the Swedish Trade Unions

Avenue de Tervueren, 15

B-1040 Brussels

Tel: +32 (0)2 732 18 00 Mobil: +32 (0)475 73 67 04

Igår söndag 13 juni röstade belgarna för det federala parlamentet: 150 ledamöten i deputeradekammaren och 71 ledamöten i senaten. Och det blev en historisk dag/natt för landet.

Det allra största partiet blir nu det flamländskt nationalistiska NVA (Nationaal Vlaamse Alliantie), ett parti som vill förstärka regionernas makt på bekostnad av den nationella nivån.

Eftersom man väljer i den region man bor i, får man ett resultat för Flandern och ett resultat för frankstalande regionen.

I Flandern vinner alltså NVA med stort försprång. De traditionella partierna förlorar allihopa lite, kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberala. De gröna vinner lite.

I Wallonien vinner det socialistiska partiet och liberalerna förlorar. Det kristdemokratiska partiet och de gröna behåller ungefär det antal röster de hade förra gången.

Nu blir det inte lätt för landet. En första fråga är: Vem blir premiärminister? Och med vilka partier formas det en koalition ? Blir det flamländaren Bart De Wever från NVA (med ca 765000 personröster) eller blir det wallonen Elio Di Rupo från PS (med ca 204000 personröster)? (Siffrorna inte direkt jämförbara på grund av olika valkretsar.)Och hur många partier klarar man av att förena i en koalition - 4, 5, 6 eller ännu flera?

Vad man nu hör är att det kanske blir en « afspiegelingscoalitie » (en avspeglingskoaltion).

Det betyder att från flamländsk sida jobbar man vidare med den koalitionen som regerar Flandern, alltså det flamländsk nationalistiska partiet NVA, kristdemokrater och socialdemokrater.

Från fransktalande sida tar man den koalition som regerar över Wallonien, alltså socialister och kristdemokrater, eventuellt med de gröna.

Vi får se vad det blir. Vem kommer överens med vem ? För det är ju det viktigaste i ett splittrat land, att man kan samarbeta. För hur stor man än själv är, man är alltid för liten för att inte behöva ta hänsyn till många andra.

Fortsättning följer…

 Jonna Jaakke, 14 juni 2010

Nu på söndag den 13 juni är det val i Belgien. Valet gäller Belgiens nationella/federala parlamentet (riksdagen).
Av en befolkning på ca 10 miljoner väljer ca 7 miljoner röstberättigade 150 ledamöten i deputeradekammaren och 71 ledamöten i senaten. Och efter fördelningen i parlamentet bildas en regering med en statsminister och  ministrar.

Men deet är inte så  enkelt som det låter.

Framförallt att hitta en ny regering ser ut att bli ett svårt pussel för politikerna i detta lilla land i mitten av EU. Det finns nämligen många partier som vill vara med och fördela makten emellan sig. Det brukar ta lång tid att hitta en koalition som fungerar för landet.

Även om Belgien är ett land och att det ska ledas av en belgisk regering, så finns det inga belgiska partier och inga belgiska politiker. Hela den politiska världen är också fördelad efter språk- och kulturgränsen. Hela valkampanjen är fördelad efter regionerna. Det finns inget belgiskt socialdemokratiskt parti, inget belgiskt kristdemokratiskt parti, inget belgiskt grönt parti. I Flandern har du ett flamländskt socialdemokratiskt parti, i Vallonien finns ett fransktalande socialdemokratiskt parti, och samma gäller för kristdemokraterna, liberal, de gröna, osv. Och det är väldigt lite sammarbete mellan de politiska partierna över språkgränsen. Men ändå så ska partierna tillsammans bilda en koalition för att leda landet.

Det största problemet är språk- och kulturgräns som skär igenom landet.

Rätt igenom landet, söder om huvudstaden Bryssel, går denna skiljelinje som delar landet i två delar. Norr om gränsen ligger Flandern där man talar nederländska och där ca 60 procent  av befolkningen bor. Söder om gränsen ligger Vallonien där man talar franska och där ca 30 procent av befolkningne bor. Den resterande delen bor i det tvåspråkiga Bryssel.

Inte bara språket skiljer åt, utan framförallt också en kulturen och historien.

Flandern tillhör norra Europa med ett språk och en historia som är förknippad med denna del. Nederländskan är liksom engelskan, tyskan, svenskan ett germanskt språk. Vallonien är förknippad med södra Europa. Franskan är ett romanskt språk och kulturen i Vallonien är väldigt besläktad med Frankrike och hela södra Europa och dess kultur.

Så gränsen mellan norra och södra Europa går rakt igenom lilla Belgien, och att det kan ge problem är väl inte så konstigt.

För närvarande leds landet av en regering som består av de flamländska kristdemokrater, flamlänska liberaler, fransktalande socialdemokrater, fransktalande kristdemokrater och fransktalande liberaler. Fem partier från två helt skilda regioner, men värre lär det bli efter valet.

Opinionssiffrorna visar en stor framgång för det separatistiska flamländska partiet NVA, som vill ge reionerna mer makt och som egentligen vill dela på landet. Men de vallonska partierna vill absolut inte regera tillsammans med ett parti som vill göra Flandern och Vallonien till två självständiga länder. Ingen i Vallonien vill dela på landet, de vill inte att regionerna får mer makt än de hittills har.

Men hur ska man samarbeta om man har två helt skilda synsätt på framtiden? Det här blir väldigt spännande, men det lär också bli en trög historia.

Jonna Jaakke, besöksansvarig på Brysselkontoret

1 juni var det sommarmotagning på fackliga Brysselkontoret. Värdar var LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, TCO:s ordförande Sture Nordh, Sacos ordförande Anna Ekström samt kontorets chef Tommy Svensson. På övre bilden även Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (V). 200 gäster från Europaparlamentet, EU-kommissionen, EU-representationen, regionkontoren, fackliga organisationer med mera minglade. Se några av gästerna på bilderna nedan.

FFotograf i vimlet: Peter Berggren.