Tuff helg för Portugal
I tisdags kom en delegation från EU-kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) till Portugals huvudstad Lissabon.
Med sig hade de en kravlista på vad Portugal måste göra för att få det krislån på 80 miljarder euro som utlovats.
Det är minst sagt hårda krav, enligt en artikel i EUObserver. Förhandlingarna förs i stängda rum. Men en uppgörelse bör vara klar redan till helgen. Den 5 juni går landet till nyval.
När EU uppträder som långivare är de högtidliga reglerna i unionens fördrag om att inte lägga sig i medlemsländernas lönebildning och respektera självständigheten för arbetsmarknadens parter bortblåsta.
För de portugisiska löntagarna väntar stora ingrepp i kollektivavtalen, försämrad anställningstrygghet och villkor vid exempelvis avskedande. Skyddet för vanliga arbetstagare ska försämras så att de får samma villkor som tillfälligt anställda. Trenden på Europas arbetsmarknad borde naturligtvis vara den motsatta.
Ett obehagligt inslag i hela denna krishantering är att de olyckor som (rätt oförskyllt) drabbat Portugal utnytjas inrikespolitiskt i andra länder. Varför var till exempel den finske finansministern Jyrki Katainen den som svingade piskan hårdast vid det senaste finansministermötet? Jo, därför att Finland har val på söndag.
På samma sätt är det inhemsk rädsla som styr Tysklands förbundkansler Angela Merkel när hon driver fram stenhårda krav och hård ekonomisk styrning inom EU. Alla krav är inte orimliga, men risken är att de krisdrabbade länderna tvingas ta en midicin som bara gör ont värre.
Se för övrigt en debattartikel av Europaparlamentarikerna Göran Färm (S) och Olle Ludvigsson (S) på samma tema.
Tommy Svensson
Barroso tvår sina händer
Som väntat fick EU:s två hövdingar – EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy – det hett om öronen när Europaparlamentet i dag debatterade utgången av det senaste EU-toppmötet (24-25 mars).
Från vänster fick de skäll för den hårda nedskärningspolitik som EU står för – och särskilt för de hårda åtgärder man tvingar på de mest skuldtyngda länderna.
Flera talare instämde också i den kritik om inblandning i lönebildningen som facket riktar mot besluten på toppmötet.
Den liberala gruppen efterlyste mer överstatlighet och ännu hårdare ekonomisk styrning. Dessutom har kommissionen och rådet agerat alldeles för sent.
Den konservativa gruppen, som de båda tillhör, var mer hovsam och till och med berömmande.
Kommissionsordförande Barroso kände sig dock inte träffad av den hårda kritiken. Allt var medlemsländernas fel. Han har minsann lagt fram en mängd förslag och hade velat ingripa mot krisen mycket tidigare, sade han.
Dessutom har kommissionen varit den stora försvararen av det sociala Europa. Men, sade han, vissa regeringar vill inte ha någon social lagstiftning alls.
Barroso sade också som svar till flera ledamöter att han slagits för en skatt på finansiella transaktioner både i G20 och inom EU. Nu lovade han ett initiativ från kommissionen i den frågan inom kort.
Barroso var kaxig och försvarade sig frejdigt. Van Rompuy föreföll däremot närmast knäckt. Han kände sig personligt förolämpad av debatten som han ansåg var intellektuellt låg. Och inte blev han på bättre humör av att hela kammaren pladdrade vid hans avslutningstal. Det var knappt att ”EU-presidenten” hördes för allt sorl.
Tommy Svensson
Toppmötet - en vändpunkt för EU?
Tankesmedjan European Policy Center (EPC) här i Bryssel anordnade häromdagen en debatt för att diskutera resultatet av toppmötet den 24-25 mars.
EPC analytiker Janis A. Emmanouilidis presenterade sin rapport ”A quantum leap in economic governance-but questions remains”. Han ansåg att EU:s förmåga att hantera kriser hade stärkts i och med besluten, som han såg som den sista biten i pusslet för en ny och förbättrad ekonomisk governance modell. Trots detta återstår det enligt Emmanouilidis flera viktiga frågor att besvara.
Peter Spiegel från Financial Times invände mot beskrivningen av toppmötet som en vändpunkt för krishantering. Han hävdade att EU fortfarande saknar verktyg för att på kort sikt hantera kriser och att en av orsakerna bakom krisen, bankerna, inte hade hanterats.
Fabian Zuleeg EPC chefs ekonom instämde delvis med Spiegel analys men underströk att de beslut som togs för att hantera kriser på långsikt också hade en positiv inverkan på hanteringen av kriser på kort sikt.
Elin Hallström
Studerande vid Bryssels fria universitet som kommer att medverka på Brysselbloggen då och då under våren.
