Ett brev som inte övertygade

I min hand har jag det brev som den europeiska arbetsgivarföreningen BusinessEurope (BE) sände till ledamöter i Europaparlamentets sysselsättninhgsutskott. Efter vad jag har hört gick det i stort sett bara till de konservativa ledamöterna, möjligen även till de liberala.
I brevet uppmanar BE ledamöterna att rösta nej till Jan Anderssons rapport om bland annat Lavalfallet. Lobbyisterna på arbetsgivarsidan vänder sig häftigt emot att rätten att tillgripa fackliga aktioner ska få en starkare ställning i EU:s fördrag. De riktar därför en stark uppmaning till ledamöterna att rösta nej till Jan Anderssons rapport och ta avstånd från förslaget till ett socialt protokoll för att stärka de grundläggande fackliga rättigheterna.
Arbetsgivarna vänder sig också bestämt emot en revidering av utstationeringsdirektivet. Det skriver att de tycker EG-domstolens omdiskuterade domar i Viking-, Laval-, Rüffert och kommissiones anmälan mot Luxemburg - fyra likartade fall - är bra.
BusinessEurope - med Svenskt näringsliv som medlem - har naturligtvis lika stor rätt som exempelvis Europafacket att försöka påverka besluten i EU. I det avseendet är det inte något konstigt med deras brev.
Men hur gick det då?
Jo, i slutomröstningen gick utskotten med 38 röster mot noll på Anderssons rapport och de kompromissförslag som lades fram. Utskottet sa ja till praktiskt taget allt det BusinessEuropa ville att det skulle säga nej till.
Så kan det gå.
Tommy Svensson skrev

Slänga soporna på gatan?

Bryssel är en trevlig stad, mycket av gamla fina hus och nya kontorskomplex, små butiker är blandande med stora jättar. Men det är en sak som inte jag har begripit mig på än, var slänger man soporna?
Efter en hel del efterfrågan så har jag fått reda på att man bara ska dem ställa utanför dörren. Vita påsar om man inte orkar sorterar, gröna för metall osv...


Men vilken dag kommer dom och hämtar soporna då? Inget svar...

Markus Kristiansson
nyanländ Brysselbo och handläggare på Brysselkontoret under hösten.


Är EU för tråkigt?

Jag skrev häromdagen om irländarnas positiva inställning till EU trots att en majoritet röstade nej till Lissabonfördraget. Nästan hälften som sa nej angav som skäl att de visste för litet. Så bara medborgarna blir bättre informerade så röstar de ja nästa gång? De är ju inte emot EU som sådant.
Så har många i Bryssel tolkat den refererade undersökningen om irländarnas inställning.
När jag läste The Economist i helgen blev bilden något mer nyanserad, och samtidigt mer nedslående.
Det visar sig att endast 18 procent som röstade ja hade tillräcklig kunskap om vad de röstade på (enligt deras egen bedömning). Kunskapen var således inte särskilt stor vare sig på nej- eller jasidan.
Vad värre är - väldigt få var intresserade av att veta mer. Så att bara ösa på med mer "information" verkar inte särskilt meningsfullt.
Det är väl bara att se sanningen i vitögat - EU är för "tråkigt" och dessutom svårt och avlägset för "vanliga" medborgare. Det är tidskriftens slutsats.
För oss som arbetar med EU-frågor är detta ingen nyhet. Nästan alla studiegrupper som kommer hit till kontoret vill tala om detta.
Margot Wallström - och vi andra - har en del kvar att göra.

Bilfritt - men bara för en dag

På söndag är det bilfritt i Bryssel. Det ska bli härligt att promenera på stan utan den dånande trafiken. Kanske vågar jag till och med ta fram cykeln.
Ett bra initiativ - men bättre vore om inte bilarna alla övriga dagar tilläts korka igen gator och vägar så att bussar och språvagnar får krypa fram. Kan inte Stockholmskontoret här i Bryssel sälja idén om biltullar och kollektivfiler?
De sega kommunala kommunikationerna (utom Metron) är det enda minuset i Bryssel så här långt.
Men på söndag ska jag njuta!
Tommy Svensson

Fiffig kommission - eller övertaktisk?

En bra sak i EU är de europeiska företagsråden. Det finns 820 sådana och genom dessa kan facken få ett ord med i laget i multinationella företag. Företagsråden ska finnas i företag som har minst 1000 anställda och 150 i minst två EU-länder. I bästa fall är de ett forum för facket från olika länder att samordna sin strategi.
Tyvärr har det inte alltid fungerat. Fortfarande struntar de flesta berörda företag att inrätta råden, och även där de finns körs de ofta över av företagsledningen.
Europafacket har länge krävt en förbättring av direktivet om företagsråd. I somras kom EU-kommissionen med ett sådant förslag. Men i stället för att benämna förslaget "revision" talar kommissionen om "recast", vilket är en vagare form.
Det betyder att politikerna i Europaparlamentet bara får ge synpunkter på de paragrafer som kommissionen föreslår ska ändras. Andra paragrafer  som t ex Europafacket vill ändra "skyddas". En klar begränsning av Europaparlamentets inflytande.
Fiffigt, tycker säkert EU-kommissionen. Fult spel, tycker jag.
Tommy Svensson skrev


Irländarna gillar EU- trots nej

Brist på kunskap och information var det främsta skälet till att irländarna i våras röstade nej till Lissabonfördraget. Det visar en opinionsundersökning som presenterades i veckan.
Hela 42 procent angav detta som orsak till sin nej-röst. Därefter var de främsta anledningarna oro för att domineras av de stora EU-länderna (13 procent), att fördraget var dåligt för Irland ( åtta procent) och misstro mot regeringen (sex procent).
Undersökningen visar också att många väljare trodde på uppenbara felaktigheter. Var tredje väljare trodde att fördraget innebar att irländarna var tvungna att göra värnplikt i en Europaarmé och att ändra sin abortlag.
Att folkomröstningen inte var ett misstroendevotum mot EU som sådant vsas av att 70 procent av medborgarna anser att EU är bra - och det gäller över 60 procent av dem som röstade nej.
Nu vill EU, särskilt ordförandelandet Frankrike, att irländarna snabbt ska ordna en ny omröstning. Men hur ska den irländska regeringen motivera en sådan? Och vad erbjuder övriga EU Irland för förändringar?
Se där, en tusen eurofråga som många grubblar över här i Bryssel. Just nu låter det inte som om frågan kan lösas under hösten. Det betyder att valet till Europaparlamentet nog får hållas under de nuvarande Nice-reglerna.
Och därmed får Sverige färre mandat än vi skulle fått med Lissabon. Så kan det gå.
Tommy Svensson skrev

På plats i Bryssel

Flytten är avklarad, även om många kartonger ännu inte är uppackade. Jag och min sambo Carina (Stålberg) bor i charmiga Ixelles, med bageriet och ostbutiken om hörnet.
Nu är det Bryssel och jobet som chef för fackliga Brysselkontoret som gäller. Det är slut på det journalistiska frilanslivet. Lite saknar jag möjligheten att skriva på Aftonbladets ledarsida, särskilt nu när den amerikanska valrörelsen närmar sig finalen. Men man kan inte få allt.
Den politiska höstsäsongen har verkligen rivstartat. Redan i förra veckan var det plenum i Europaparlamentet. Tyvärr kunde jag inte vara där, men enligt media var det en riktigt hård debatt om EU-kommissionens förslag till socialt paket som lades fram i somras.
Det hela beskrivs som start för nästa års Europavalkampanj. Kanske blir frågan om det sociala Europa det stora ämnet. 
På kontoret har besöksverksamheten dragit igång. I förra veckan hade vi en grupp tjänstemän och politiker från Södertörn.
Och i torsdags var en grupp fackligt aktiva från Serbien här. Vi hade en trevlig pratstund och en kväll vid Grand Place. De var mycket angelägna att veta hur det europafackliga arbetet är organiserat. De hoppas snart bli medlemmar i Europafacket, och att deras land ska komma med i EU. 
Tack Mikael Johansson och de övriga eldsjälarna från LO i Hylte som driver projektet med sina serbiska kamrater.
Tommy Svensson
 


RSS 2.0