Barroso tvår sina händer
Strasbourg tisdag,
Som väntat fick EU:s två hövdingar – EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy – det hett om öronen när Europaparlamentet i dag debatterade utgången av det senaste EU-toppmötet (24-25 mars).
Från vänster fick de skäll för den hårda nedskärningspolitik som EU står för – och särskilt för de hårda åtgärder man tvingar på de mest skuldtyngda länderna.
Flera talare instämde också i den kritik om inblandning i lönebildningen som facket riktar mot besluten på toppmötet.
Den liberala gruppen efterlyste mer överstatlighet och ännu hårdare ekonomisk styrning. Dessutom har kommissionen och rådet agerat alldeles för sent.
Den konservativa gruppen, som de båda tillhör, var mer hovsam och till och med berömmande.
Kommissionsordförande Barroso kände sig dock inte träffad av den hårda kritiken. Allt var medlemsländernas fel. Han har minsann lagt fram en mängd förslag och hade velat ingripa mot krisen mycket tidigare, sade han.
Dessutom har kommissionen varit den stora försvararen av det sociala Europa. Men, sade han, vissa regeringar vill inte ha någon social lagstiftning alls.
Barroso sade också som svar till flera ledamöter att han slagits för en skatt på finansiella transaktioner både i G20 och inom EU. Nu lovade han ett initiativ från kommissionen i den frågan inom kort.
Barroso var kaxig och försvarade sig frejdigt. Van Rompuy föreföll däremot närmast knäckt. Han kände sig personligt förolämpad av debatten som han ansåg var intellektuellt låg. Och inte blev han på bättre humör av att hela kammaren pladdrade vid hans avslutningstal. Det var knappt att ”EU-presidenten” hördes för allt sorl.
Tommy Svensson
Som väntat fick EU:s två hövdingar – EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy – det hett om öronen när Europaparlamentet i dag debatterade utgången av det senaste EU-toppmötet (24-25 mars).
Från vänster fick de skäll för den hårda nedskärningspolitik som EU står för – och särskilt för de hårda åtgärder man tvingar på de mest skuldtyngda länderna.
Flera talare instämde också i den kritik om inblandning i lönebildningen som facket riktar mot besluten på toppmötet.
Den liberala gruppen efterlyste mer överstatlighet och ännu hårdare ekonomisk styrning. Dessutom har kommissionen och rådet agerat alldeles för sent.
Den konservativa gruppen, som de båda tillhör, var mer hovsam och till och med berömmande.
Kommissionsordförande Barroso kände sig dock inte träffad av den hårda kritiken. Allt var medlemsländernas fel. Han har minsann lagt fram en mängd förslag och hade velat ingripa mot krisen mycket tidigare, sade han.
Dessutom har kommissionen varit den stora försvararen av det sociala Europa. Men, sade han, vissa regeringar vill inte ha någon social lagstiftning alls.
Barroso sade också som svar till flera ledamöter att han slagits för en skatt på finansiella transaktioner både i G20 och inom EU. Nu lovade han ett initiativ från kommissionen i den frågan inom kort.
Barroso var kaxig och försvarade sig frejdigt. Van Rompuy föreföll däremot närmast knäckt. Han kände sig personligt förolämpad av debatten som han ansåg var intellektuellt låg. Och inte blev han på bättre humör av att hela kammaren pladdrade vid hans avslutningstal. Det var knappt att ”EU-presidenten” hördes för allt sorl.
Tommy Svensson
Kommentarer
Trackback
