Ny i Bryssel
Sen två veckor tillbaka finns jag på plats som ny handläggare på Brysselkontoret där jag ska vara fram till jul. Ekonom från Lund för länge sen, många år som utredare på Kommunals förbundskontor och därefter på LO. Under några år var jag politiskt sakkunnig på utbildningsdepartementet och kom sedan tillbaka till LO där jag jobbar som politisk sekreterare åt ledningen, framför allt åt LOs ordförande.
Nu har jag fått förmånen att komma hit och under en tid bidra till kontorets arbete med att stödja LO, TCO, Saco och deras förbund i arbetet med att ta tillvara löntagarnas intressen i frågor som kommer upp inom EU. Redan nu ser jag att mina förhoppningar om att lära nytt och knyta nya kontakter kommer att bli verklighet.
Jag trodde att jag visste en hel del om vad som händer i Bryssel, men det är en helt annan sak att få vara på plats; att få sitta och lyssna på en utfrågning i parlamentets jämställdhetsutskott om hur fattigdom drabbar kvinnor i EU eller att få lyssna på debatten som parlamentets sysselsättningsutskott ordnat tillsammans med jämställdhetsutskottet om förslaget om mamma- och pappaledighet med full betalning i 20 respektive 2 veckor. Och att sen få höra en av Sveriges socialdemokratiska Europaparlamentariker, Olle Ludvigsson, berätta om hur det är att vara en av dem som är med och fattar besluten och, inte minst viktigt, beskriva hur han faktiskt påverkar besluten som fattas.
Man inser snabbt hur olika vi har det i EUs medlemsländer. Nu vet jag t ex att fattigdomsgränsen (60 % av medelinkomsten) skiljer sig så starkt att den för Luxemburg ligger på 1 641 euro, Tyskland 983 och Bulgarien så lågt som 123 euro per månad. Inte konstigt att det med så skilda förutsättningar ibland är svårt att komma överens! Jag vet nu också att det bara är Estland och Polen som uppfyller det som EU-kommissionen vill ha som miniminivå för mammaledighet. I Sverige har vi ju visserligen lång tid, men inte ersättning helt i nivå med lönen.
Den starkaste upplevelsen hittills var ändå den stora fackliga demonstrationen mot nedskäringar och för jobb och tillväxt förra onsdagen. Att få gå med kanske 100 000 människor från EUs olika medlemsländer, förbi bankpalats och EU-institutioner till ackompanjemang av visselpipor, musik, slagord och smällare som tydligt visar löntagarnas missnöje med att vara de som får ta de hårdaste smällarna i finanskrisens kölvatten; det var mäktigt.
Lise-Lott Hansson
Nu har jag fått förmånen att komma hit och under en tid bidra till kontorets arbete med att stödja LO, TCO, Saco och deras förbund i arbetet med att ta tillvara löntagarnas intressen i frågor som kommer upp inom EU. Redan nu ser jag att mina förhoppningar om att lära nytt och knyta nya kontakter kommer att bli verklighet.
Jag trodde att jag visste en hel del om vad som händer i Bryssel, men det är en helt annan sak att få vara på plats; att få sitta och lyssna på en utfrågning i parlamentets jämställdhetsutskott om hur fattigdom drabbar kvinnor i EU eller att få lyssna på debatten som parlamentets sysselsättningsutskott ordnat tillsammans med jämställdhetsutskottet om förslaget om mamma- och pappaledighet med full betalning i 20 respektive 2 veckor. Och att sen få höra en av Sveriges socialdemokratiska Europaparlamentariker, Olle Ludvigsson, berätta om hur det är att vara en av dem som är med och fattar besluten och, inte minst viktigt, beskriva hur han faktiskt påverkar besluten som fattas.
Man inser snabbt hur olika vi har det i EUs medlemsländer. Nu vet jag t ex att fattigdomsgränsen (60 % av medelinkomsten) skiljer sig så starkt att den för Luxemburg ligger på 1 641 euro, Tyskland 983 och Bulgarien så lågt som 123 euro per månad. Inte konstigt att det med så skilda förutsättningar ibland är svårt att komma överens! Jag vet nu också att det bara är Estland och Polen som uppfyller det som EU-kommissionen vill ha som miniminivå för mammaledighet. I Sverige har vi ju visserligen lång tid, men inte ersättning helt i nivå med lönen.
Den starkaste upplevelsen hittills var ändå den stora fackliga demonstrationen mot nedskäringar och för jobb och tillväxt förra onsdagen. Att få gå med kanske 100 000 människor från EUs olika medlemsländer, förbi bankpalats och EU-institutioner till ackompanjemang av visselpipor, musik, slagord och smällare som tydligt visar löntagarnas missnöje med att vara de som får ta de hårdaste smällarna i finanskrisens kölvatten; det var mäktigt.
Lise-Lott Hansson
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej jag jobbar med Belgien nu i skolan, och söker information på internet. Det är nämligen så att jag undrar vad som kommer hända med Belgien om tio år om de inte enas i landet och om en regering? Finns det någon lösning du tror kan komma att införas i framtiden?
Postat av: Jonna Jaakke
Hej,
Kul att någon vill veta mera om Belgien! Vad som kommer hända med Belgien om tio år är det nog ingen som vet. Men du kan hitta lite information om Belgien och politiken på vår hemsida under "besök Bryssel". Sen finns det flera blogg-artiklar som jag har skrivit om Belgiens politik. Det kommer en ny inom kort.
Med vänliga hälsningar, Jonna Jaakke
Trackback
