I Belgien finns inget förtroende kvar
Söndagen den 13 juni var det val i Belgien, men ännu har landet ingen ny regering. Efter månader av förhandlingar finns ännu inget resultat, inte ens en liten ljusprick syns i tunneln.
De politiska vinnarna på var sida av språksgränsen har försökt förhandla fram en ny form för Belgien. Kungen har uppdragit åt flera politiker från olika partier att finna en lösning, men ingen har hittils lyckats.
Just nu är det de flamländska socialdemokraterna som försöker. Och i media är debatten inmtensiv. Men egentligen pratar man inte ens om vilken sorts regering man vill ha, utan hur Belgien ska se ut i framtiden.
Ska man ge mera pengar och makt till regionerna, och mindre till den nationella nivån? Eller tvärtom?
Något måste hända. Hela den politiska konstruktionen som heter Belgien, måste moderniseras, förenklas, göras effektivare.
Men de fransktalande och nederländsktalande belgare kommer heöt enkelt inte överens. Efter alla dessa månader av förhandlingar har man helt tappat förtroende för varandra. Man har helt andra sätt att se på saken, helt andra sätt att förhandla, helt annan syn på Belgien.
Och eftersom landet är fördelat i två språksgrupper blir situationen totalt polariserad, ingen variation, inget mitt emellan, inget lagom.
Ingen i detta land står ovanför den politiska tvådelningen, antingen är man fransktalande eller nederländsktalande. Det finns ju inget språk som heter belgiska. Man trodde att kungen var den sista belgaren, men han anses mer och mer bara vara fransktalande. Han lyssnar tydligen mera på de fransktalande politiker än på de flamländstalande.
I alla fall så vet nog alla nu att något måste hända. Belgien var ju ett “konstgjort” land när det föddes 1830, men detta unika experiment ser nu ut att vara döende…
Jonna Jaakke
