Brysselbloggen

Det hela började lugnt och lite trevande vid parlamentets minisession den 24 feb. Van Rumpuy var där för att rapportera från det informella toppmötet. Då det var hans första framträdande i parlamentet passade han även på att ge en förklaring av hur han betraktar sin nya roll som unionens president. Den nya presidentposten borde inte betraktas och har inte samma befogenheter som en vanlig statschef. Det är också felaktigt att betrakta rollen som enbart en mötesordförande i rådet. Den nyinrättade posten som ständig ordförande för europeiska rådet ska enligt van Rumpuy vara något annat. Den ska bidra med stabilitet och kontinuitet i EU:s arbete vilket står i kontrast till det roterande ordförandeskapet. Som hög representant för EU är den nya posten dessutom tillsatt och vald av EU:s regeringar vilket ger ett demokratiskt övertag mot den tidigare modellen då det var det enskilda landets regeringschef som innehade posten.

Efter de inledande anförandena från van Rumpuy och Barroso släpptes representanter från de olika partigrupperna in i debatten. EPP-gruppens Joseph Daul hävdade att Euron var utsatt för attacker av fientligt sinnade krafter och att man inom ramen för EU-samarbetet borde utnyttja sin styrka i internationella organ som IMF. Kan EU:s länder samordna sina positioner kan de tillsammans få mer makt. S&D-gruppens representant fokuserade på den europeiska sociala modellen som står inför stora utmaningar i finanskrisens spår. Verhofstadt (ALDE) krävde en utförlig genomgång om vad som verkligen hänt i fallet med Greklands ekonomi. Det krävs enligt honom omfattande rannsakning inte bara i Grekland utan även i EU:s institutioner som inte lyckats hantera situationen. Den öppna koordineringsmodellen kritiserades och behovet av en gemensam europeisk ekonomisk politik och ekonomisk regering lyftes fram. Den gröna gruppens representant varnade för antigrekiska stämningar som kunde hota den europeiska integrationen. Den som till slut till mångas förtret stal showen var dock EFD-gruppens brittiske ledare Nigel Farage som ägnade sitt anförande åt angrepp och förolämpningar mot van Rumpuys utseende och personlighet. Detta genererade högljudda protester och klagomål och under ett par minuter upphörde all ordning att råda i parlamentet. Somliga resonerade högt om att de ville kasta ut Farage ur parlamentet och Storbritannien ur EU. Efter att lugnet lagt sig och en del andra anföranden getts var det åter dags för en något skakad van Rumpuy att träda fram och avsluta diskussionen. Han ägnade avslutningen åt att presentera sin syn på hur man bäst tar lärdom av tidigare ekonomiska kriser i arbetet med hanteringen av den rådande.

Henrik Månsson praktikant på Brysselkontoret