Brysselbloggen

Bilder: Cecilia Malmström (Sverige inrikes frågor) Michel Barnier (Frankrike, inre marknad), Laszlo Andor( Ungern, sysselsättning), ordförande José Manuel Barroso (Portugal) samt Catherine Ashton (Storbritannien, "utrikesminister"). 

Strasbourg, onsdag
I går godkände europaparlamentet ordförande José Manuel Barrosos förslag till ny kommission. Den nya kommissionen kommer att leda lagstiftningsarbetet i EU de närmaste fem åren.
Det är inte den trevligaste start man kan tänka sig för den nya gruppen ledamöter. De kommer att ställas inför en rad mer eller mindra akuta frågor att ta itu med. Det krävs ett omfattande arbete med att stabilisera Europas ekonomier i spåret av finaskrisen samtidigt som klimatarbetet fått en törn och stannat upp efter köpenhamnstoppmötet.
Trots motståndet mot att återvälja Barroso som kommissionsordförande valde den socialdemokratiska gruppen att ställa sig bakom den nya kommissionen med förhoppningen om att den skulle utnyttja det breda politiska stöd som därmed uppstod till att driva på utvecklingen av de sociala frågorna.
Förmågan att garantera social trygghet för EU:s medborgare var den måttstock man i framtiden skulle döma kommissionen efter menade gruppledaren Martin Schulz. Den socialdemokratiska gruppen visade upp en intern splittring då framförallt den franska delen röstade mot kommissionen.
Den liberala gruppens företrädare Verhofstadt argumenterade för att det var ansvarsfullt att ge den nyvalda kommissionen sitt stöd. I det rådande läget med ekonomisk kris och en haltande klimatprocess behöver EU en kommission med bred politisk legitimitet som har mod att stå på sig och utgöra en tydlig politisk drivkraft.
Den nya roll som högre representant för utrikes frågor som Catherine Ashton fått gavs uppmärksamhet av både den liberala och den socialdemokratiska gruppen. Hon uppmanades att vara initiativrik och modig i sitt arbete för EU:s värderingar. Den konservativa gruppens företrädare talade om att EU måste utvecklas som världsaktör.
ECR-gruppen där brittiska Tory ingår valde att lägga ner sina röster då de ställde sig bakom kommissionens målsättningar men inte kunde ställa sig bakom den process som lett fram till valet av kommissionärer.
Den gröna gruppen valde att rösta emot men dess företrädare ägnade nästan hela sitt tal till att förklara att det kanske ändå var ett felaktigt beslut och att han såg fram emot ett framtida samarbete om bla miljöfrågorna.
Den grupp som vänsterpartiet tillhör förklarade att de var nöjda med en del av kommissionärerna men att de inte kunde rösta för kommissionen i sin helhet och därför röstade mot.
Röstsiffrorna blev 488 för, 137 emot och 72 nedlagda.

 Henrik Månsson, praktikant på Brysselkontoret