Brysselbloggen

Bryssel, onsdag
Nu har General Motors bestämt sig för att stänga Opel fabriken i Antwerpen. Nick Reilly, Opels CEO, presenterade i går (tisdag 9 februari) de nya planerna och omstruktureringen/saneringen av Opel.
Planerna innehåller investeringar för elva  miljarder euro investeringar, tolv nya modeller, och 20 procent mindre produktion. För denna ambitiösa plan behöver Opel pengar av den tyska regeringen, men det stora tyska fackförbundet IG Metall stödjer inte detta.
I fabriken i Antwerpen strejkade personalen en kort stund i morse. Detta trots att de belgiska facken har bett sina medlemmar att fortsätta och jobba som vanligt, för att sedan behålla alla färdiga bilar som en slag “växelpeng”.
Än så länge fungerar det fackliga samarbetet bra, men det är inte alltid lika lätt.
Även om Belgien har en av världens högsta anslutningsgrad, så är den fackliga världen ganska splittrad. Det finns tre stora “paraplyorganisationer”: det sociademokratiska facket ABVV/FGTB, det kristdemokratiska facket ACV/CSC, och det liberala facket ACLVB/CGSLB. (Alla tre är de medlemmar i Europafacket.)
För det mesta fungerar det helt bra med samarbetet. Vid stora demonstrationer ser man nästan alltid alla tre organisationer: det socialdemokratiska facket med sina röda flaggor och banderoller, de kristdemokratiska med sina gröna flaggor och banderoller, och de liberala med sina blåa flaggor och banderoller. Ja, färgglatt brukar det alltid vara.
När den fackliga världen är så splittrad är det särskilt viktigt att samarbeta. Nick Reilly försökte sprida osämja genom att be om enskilda möten med de belgiska facken, men det gick de inte med på. Även om färgerna skiljer facken, så strider de alla för samma syfte, nämligen löntagarna och jobben.

Jonna Jaakke, besöksansvarig på Brysselkontoret