Brysselbloggen

Situationen i Grekland och flertalet andra europeiska ekonomier kommer att tydliggöra eurosamarbetets potential och den faktiska förmågan att hantera den ekonomiska krisen. Vi har tidigare sett att en förtroendekris drabbat banksystemen runt om i världen, frågan är nu om det är staternas tur att följa efter bankerna ner i det finansiella mörkret. Efter bankkrisen har den ekonomiska återhämtningen gått långsamt bland annat på grund av minskad inhemsk konsumtion och ökad arbetslöshet. Många stater är hårt belånade samtidigt som krisen slår sönder den ekonomiska säkerhet dessa lån är relaterade till i form av skatteintäkter och sunda finanser. Det påminner delvis om den situation som de överbelånade hushållen befann sig i när bankkrisen tog fart. Den akuta situationen i Grekland skylls bland annat på attacker från illvilliga spekulanter som beskrivs ha hoppat på den svagaste länken i eurosamarbetet för att berika sig själva. Det är nog enbart delvis korrekt och det är förståeligt om marknaden visar oro för om det överhuvudtaget går att få tillbaka utlånade pengar. Det är mot bakgrund av denna oro man bör förstå ledande företrädares utspel om att garantera Greklands betalningsförmåga. Behovet är stort av att lugna marknadens aktörer och hindra ännu större spekulationsdrivna problem. Precis som när många privatpersoner uppmuntrades till stora lån på dålig säkerhet har även bankerna hjälpt Grekland att ta större lån än landet klarat av och sedan hjälpt till att dölja de riktiga siffrorna för omvärlden.

Den alltmer integrerade europeiska ekonomin gör att beroendet mellan länder ökat och därmed också behovet av solidaritet. Alla sitter i samma båt och delar det gemensamma intresset av stabilitet och lugn för att kunna gå vidare i den ekonomiska återhämtningen. Länder som Spanien och Portugal står på tur att hamna under lupp om Grekland inte klarar att skaka av sig förtroendekrisen. Frågan är hur många som blev lugnade av van Rumpuys stammande innantilläsning av det informella toppmötets korthuggna uttalande i torsdags. Flankerad av kommissionens ordförande Barroso lämnade han inga konkreta förslag på åtgärder utan enbart svepande formuleringar om att det var viktigt att fortsätta arbetet i rätt riktning. Grekland lade idag fram en rapport för EU:s finansministrar om hur arbetet forstkrider med att skära ner statens budgetunderskott med 4 precentenheter. En del EU-länder utanför eurosamarbetet (bla Sveringe och England) kräver att IMF blandas in vilket retar de som företräder euron. En del av de åtgärder som föreskrivits Grekland innebär lägre löner och sämre villkor vilket knappast är någon hjälp för att upprätthålla den inhemska efterfrågan. Det var inte länge sedan det ansågs som klokt att ha stora budgetunderskott i lågkonjunkturer för att jämna ut effekterna av kriserna. Det var i alla fall en strategi som underlättade den sociala sammanhållningen och såg till att vanliga människor inte kom i kläm alltför mycket när banker och andra gjort bort sig. Frågan är vad som händer framöver. Kommer Grekland än en gång att styras från Berlin och kan motståndet mot att blanda in IMF komma från franska inrikespolitiska strider där Sarkozys framtida rival om presidentposten är ordförande för just IMF. Det hela låter nog långsökt men det gör även det faktum att Grekland under lång tid lurat hela EU med falsk statisktik och gjort det med hjälp av banker från Wall Street. Den närmaste tiden kommer att bli intressant, kommer den att domineras av en uppvisning av förtroende och solidaritet eller kommer den att präglas av ett förödmjukande skådespel där ett svagare Europa kämpar för sin framtid.

Henrik Månsson praktikant Brysselkontoret