Nystart för fackligt-politiskt samarbete i EU-parlamentet
- Jag är en aktivist när det gäller det sociala Europa. Och jag tror vi kan göra mycket tillsammans.
Det sade den franska kristdemokratiska Europaparlamentarikern Elisabeth Morin-Chartier när Europafackets ledning mötte politiker från flera partigrupper i Europaparlamentet på onsdagen.
Elisabeth Morin-Chartier är vice ordförande i den så kallade Intergrupp som är ett forum för fackligt-politiskt samarbete. Gruppen leds av den socialistiske parlamentarikern Alejandro Cercas.
Catelene Passchier från Europafacket betonade betydelsen av ett brett samarbete med parlamentet. Hon sade att facket vill medverka till att skapa politiska allianser i parlamentet för att ge EU ett tydligare socialt ansikte.
Av de svenska ledamöterna deltog socialdemokraterna Marita Ulvskog och Olle Ludvigsson.
Tommy Svensson
Hur ska det gå för Belgien utan Van Rompuy?
Bryssel, måndag
Visst är man stolt för att Herman Van Rompuy fick jobbet som EU-president, fast kanske inte i första hand som “belgare”. Problemet i detta land är ju att veta vad man är: belgare, flamländare eller vallon?
Nu gäller det att hitta en ny premiärminister.
Eftersom kungen, Albert II, har kvar lite politisk makt, är det han som beviljar Van Rompuy avsked och pekar ut den nya premiärministern. Alla utgår från att det blir Yves Leterme, som fick avgå efter bankkrisen hösten 2008.
I media– framförallt på den vallonska sidan – har man dock stora invändningar mot denne flamländske kristdemokrat. Han mislyckades med förhandlingarna mellan Flandern och Vallonien och med att hantera bankkrisen. Vad säger att det ska gå bättre nu?
Till och med kungen tvivlar. Därför kallade han på sin gamle vän och fd premiärminister Wilfried Martens (73 år) och bad honom sköta övergången från Van Rompuy till Leterme.
Varför behövs en medlare när alla är överens om att Leterme ska ta över redan nu på torsdag, 26 november? Själv säger Martens att han bara vill hjälpa till med att sätta upp en ram för förhandlingarna mellan Flandern och Vallonien. Det krävs en lösning på den högsta politiska nivån för att få landet att fungera igen.
Så länge Bryssel-Halle-Vilvoorde-problemet ( där man inte kan komma överens om valkretsindelning och villkor för att få rösta) inte är löst, kan man inte ordna nya val i Belgien. Och i princip skia det bli val nästa år.
Fortsättning följer!
Jonna Jaakke, besöksansvarig på Brysselkontoret
Van Rompuy - premiärminister, poet och "EU-president"
Vem är Herman Van Rompuy – den belgiske preiärministern som blir EU:s förste permanente ordförande/president? Jonna Jaakke ger här en presentation.
Herman Van Rompuy föddes i samma kommun där vi har LO/TCO/Sacos Brysselkontor, nämligen Etterbeek, den 31 oktober 1947. Han tillhör det flamländska kristdemokratiska partiet CD&V, det största partiet i Belgien, och han har varit premiärminister sedan 30 december 2008.
Hans pappa var ekonomiprofessor och båda hans syskon (Erik och Tine) är aktiva inom politiken, likaså hans son Peter. Herman pluggade filosofi och ekonomi i Bryssel och Leuven, och det ledde till magisterexamen i ekonomi 1971.
Han började jobba på den belgiska riksbanken och har sedan varit aktiv inom det flamländska kristdemokratiska partiet.
I somras körde han med husbil genom Australien – hans fru tyckte det var viktigt att han kom bort lite från jobbet under semester, och längre bort än Australien kan man nog inte komma. Det framfördes kritik mot att han inte ville ha med sig några livvakter – han är ju faktiskt premiärminister även om han alltid bara känner sig som “vanligt folk”. På sin hemsida skrev han regelbundit om sina semestererfarenheter i Australien.
Han gillar att skriva små japanska dikter så kallade haiku. I brittiska media har de väldigt roligt åt det. Enligt Wall Street Journal är den bästa den här:
“Hair blows in the wind
After years there is still wind
Sadly no more hair”
Den stämmer nog också på Fredrik Reinfeldt, eller hur?
Han skrev också en haiku med anledning av mötet mellan EU’s trio av kommande ordförandeländer Spanien, Belgien och Ungern:
“Drie golven rollen
Samen de haven binnen
Het trio is thuis”
Jag översätter fritt:
“ Tre vågor rullar
Tillsammans in i hamnen
Trion är hemma”
Jonna Jaakke, besöksansvarig på Brysselkontoret
Malmström efter Wallström - bra val!
Efter det att posterna är fördelade ska alla nominerade kommissionärer frågas ut av Europaparlamentets utskott och därefter sker en omröstning som gäller kommisionen i dess helhet.
Cecilia Malmström kommer säkert i likhet med sin företrädare Margot Wallström att klara förhöret utmärkt. Hon har själv varit Europaparlamentariker och hennes engagemang och kunskaper i Europafrågor kan knappast ifrågasättas.
Malmström efter Wallström är ett bra val! Låt oss bara hoppas att den svenska kommissionären tilldelas en tung och viktig portfölj. Det borde statsministern som också är EU:s ordförande kunna förhandla sig till.
Tommy Svensson
Ännu en särskild dag för Europa
I onsdags, 11 november , firade Belgien, Frankrike och Storbritannien vapenstilleståndet efter första världskriget. Det är en viktig dag i Europas historia.
I Belgien, som ligger inklämt mellan stormakterna på kontinenten och där de båda världsskrigen krävde många människoliv, glömmar man inte denna dag.
Att Angela Merkel som första tyska förbundskansler firade vapenstillestånd tillsammans med president Nicolas Sarkozy i Paris var en stor händelse som visade på en exeptionell vänskap.
Nu kunde man verkligen se vad EU betyder för Europa, freden och friheten.
Det var också första gången som vapenstillestånd firades utan någon veteran. De tre sista krigsveteranerna (alla tre från Storbritannien) dog tidigare i år. Den siste var Harry Patch som dog i somras, 111 år gammel.
Jonna Jaakke, besöksansvarig på Brysselkontoret
Spidla får åka hem
Tjeckien har utsett sin Europaminister Stefan Füle till ny kommissionär. Det betyder att nuvarande sysselsättningskommissionären Vladimir Spidla får åka hem. Inte ett öga är torrt.
Tommy Svensson
Jonna Jaakke: "Tänk om vi blir av med Van Rompuy"
Vem ska då leda detta lilla land? Så tänker många här i Belgien för närvarande, för premiärministern Herman Van Rompuy står ju väldigt högt upp på listan när det gäller att bli Europas första riktiga president.
Och visst har han den perfekta profilen för att leda Europa och att försöka få alla Europas presidenter, premiärministrar och alla andra stora att enas, men hur ska det då gå för Belgien?
Detta lilla land i mitten av kontinenten behöver verkligen sin Van Rompuy. Landet lider av språk- och kulturskillnaderna, någon måste hålla ihop delarna. Och då är det bra att ha någon som inte är ute efter makt och prestige, utan en ödmjuk person som gärna jobbar hårt för att lösa politiska problem.
Det blir Reinfeldt som kommer att meddela Belgien om vi blir av med Van Rompuy… Hela Belgiens framtid ligger nu i svenska händer!
Jonna Jaakke,
besöksansvarig Brysselkontoret
Se nyhetsinslag om Van Rompuy här (engelska)
Muren skulle aldrig falla
För tjugo år och några dagar sedan satt jag som vanligt till bords tillsammans med min värdfamilj i Beulaville, North Carolina. Det vankades härlig husmanskost från den amerikanska södern. Den här middagen var precis som vanligt, förutom att Dave hade kommit på besök.
Dave var en bildad herre som dessutom hade varit yrkesmilitär stationerad i Tyskland. Nu hade han sadlat om till en civil karriär och var bekant med vår familj genom kyrkan. Mina värdföräldrar bjöd in Dave på middag eftersom de trodde att han och den svenske utbytesstudenten skulle gilla att diskutera ditt och datt med varandra. Det gjorde vi.
Eftersom jag redan då var intresserad av utrikespolitik och Dave hade tjänstgjort på en bas Västtyskland, blev den säkerhetspolitiska situationen i det delade Europa ett självklart samtalsämne.
Jag berättade om hur det var att växa upp i ett neutralt grannland till Sovjetunionen. Ett land där det månatliga testet av krigsvarningssytemet påminde alla om vilket skyddrum man ska ta sig till när ryssen kommer. Dave i sin tur filosoferade kring rollen som ockupationssoldat i ett splittrat Tyskland där nästa världskrig tycktes kunna brisera när som helst, trots det bedrägliga lugnet.
Dave kunde förstås analysera det säkerhetspolitiska läget ofantligt mycket bättre än den sjuttonåriga pilten från Sverige. Men när någon frågade hur länge vi trodde att muren skulle stå kvar, var bådas vår slutsats otvetydig. Muren kommer aldrig att försvinna, åtminstone inte under vår livstid.
Tre dagar senare föll gränsposteringarna.
Tjugo år senare är inte bara den tysk-tyska gränsen fysiskt utraderad, bortsett från några historiska minnesmärken och kultföremål. Nästan alla central- och östeuropeiska diktaturer har blivit etablerade demokratier och ingår i den Europeiska unionen. Visst är skillnaderna mellan öst och väst fortfarande gigantiska. Fyrtio år av kommunistiskt förtryck och ekonomiskt vanstyre repareras inte i en handvändning. För tjugo år sen sköts den ihjäl som försökte ta sig från öst till väst. Imorgon möts demokratiskt valda ledamöter i Europas gemensamma parlament för att högtidlighålla murens fall.
Muren skulle aldrig falla. Nu enar vi Europa.
Ludvig Larsson
Längtan till Europa
Det är den 9 november och jag tittar på direktsändningen från firandet av Murens fall i Berlin. Den kvällen för tjugo år sedan satt jag på färjan från Tallinn till Stockholm. Jag var korrespondent för A-pressen, i första hand för att bevaka den begynnande självständighetskampen i Baltikum. Snabbt sändes jag till Berlin, sedan vidare till Prag och Bukarest, denna enastående revolutionära höst.
De människor som i Östtyskland ropade "Wir sind das Volk" och de tiotusentals modiga demonstranter som jag senare såg i Tjeckoslovakien och i Rumänien sammanfattade sin längtan i två önskningar: Att få leva i ett "normalt" samhälle, fritt och demokratiskt, och att "återvända" till Europa.
Det var under de stunderna jag förstod kraften i viljan att ena Europa. Jag blev "EU-vän" i Östeuropa, och inte i Bryssel, där jag nu bor.
Tommy Svensson
Skippa Blair och Van Rompuy - välj en stark kvinna från Baltikum
Snart får vi veta vilka som får de eftertraktade toppjobben i EU som skapas med det nya Lissabonfördraget.
EU:s ska få en president, har det hetat. Egentligen är det en ordförande i Europeiska rådet, stats- och regeringschernas forum, det vi i dagligt tal kallar EU:s toppmöte.
Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair lanses hårt av sitt eget land och tycktes ett tag ligga bra till. Nu är hans chanser något mindre efter att flera regeringar uttalat sig kritiskt om honom.
Med Blair får EU en världskändis, en som USA:s, Rysslands och Kinas ledare känner och har respekt för. Det blir en dynamisk, utåtriktad och agerande president.
Problemet är att framför allt de mindre länderna vill inte ha en sådan. Därför nämns de betydligt mindre kända och gråa statsministrarna från Benelux-länderna som tänkbara alternativ. Det är figurer som mest skulle fungera som opartisk mötesordförande, och inte ta strålkastarljus från andra.
Till exempel Belgiens nuvarande premiärminister Herman Van Rompuy är Blairs raka motsats. Han syns knappt i rummet, grå, tråkig talare. Jag vet, för jag har hört honom.
Men, säger en belgisk bekant, han är smart. Och så framhålls hans främsta merit: För en politiker som kan hålla ihop det hopplöst splittrade Belgien, måste väl vara en barnlek att hålla samman EU.
Visst är det imponerande.
Personligen håller jag dock med dem som i stället lanserar de båda starka kvinnliga kandidaterna Vaira Vike-Freiberga och Dalia Grybauskaite från Lettland respektive Litauen. Läs mer om dem här och här.
Tommy Svensson
Grönt ljus för Lissabonfördraget!
Den tjeckiska författningsdomstolen slog i dag fast att det inte finns något hinder för president Vaclav Klaus att signera Lissabonfördraget. Senare på dagen gjorde han det och satte därmed punkt för åtta års inåtblickande diskussion i EU.
Någon månad tar det att införa det nya fördraget formellt. I praktiken blir det en omställning som nog tar minst ett år. Det mest krävande arbetet blir att få den nya omfattande utrikesförvaltningen på plats.
Europaparlamentet får mer inflytande över rättsliga frågor och även över jordbruks- och fiskepolitiken. De nationella parlamenten dras in i EU:s beslutsprocess på ett tydligare sätt.
Nu blir det snabba ryck när de nya fina poster i fördraget ska besättas. Europeiska rådet ska få en permanent ordförande i stället för det nuvarande roterande systemet. Fredrik Reinfeldt blir altså den siste statsminister att inneha ordförandeposten på det gamla viset. Dessutom förändras tjänsten som Hög representant, i praktiken utrikesminister. Han eller hon (mindre sannolikt) ska även vara vice ordförande i kommissionen.
Det svenska ordförandeskapet väntas kalla in ett extra toppmöte i mitten av månaden för att utse de personer som ska få de nya toppjobben. Dessutom ska den nya kommissionen under den omvalde ordföranden José Manuel Barroso utses, förhöras och godkännas av Europaparlamentet.
Bryssel drar en lättnadens suck nu när fördraget äntligen är i hamn. En och annan champagneflaska öppnas säkert - och så tas de långa knivarna fram i den makt- och personkamp som redan börjat.
Tommy Svensson
Regeringen vilseleder om toppmötet
Bryssel, måndag
Inte bara i media utan även i den svenska regeringens egen information har felaktigt spridits att EU-toppmötet i slutet av den förra veckan skulle ha beslutat om hur mycket EU ska stödja utvecklingsländernas klimatomställning under de närmaste två åren.
Sanningen är att det svenska ordförandeskapet misslyckades med att få mötet att ställa sig bakom summan 5-7 miljarder euro. I stället noterar mötet kommissionens uppskattning av behovet, men säger uttryckligen att beslut ska fattas senare mot bakgrund av Köpenhamnskonferensen.
Om detta har frilansjournalisten Mats Engström slagit larm http://mengstrom.blogspot.com/ .
Det framgår även av vår egen (Lennart Anebäcks) korrekta rapportering på hemsidan www.fackligt.eu .
Tommy Svensson
