Brysselbloggen

Igår arrangerade European Movement ett föredrag med Europeiska rådets permanenta ordförande Herman Van Rompuy på den Bayerska representationen. Det var intressant att sitta i den stora förväntansfulla publiken och se EU:s president, blyg och lite tafatt, redogöra för hur unionen borde utvecklas framöver. Temat för sammankomsten var ”Moving from design to delivery”, nu när Lissabonfördraget är på plats bör Europas politiska krafter äntligen läggas på att leverera resultat åt medborgarna. Krisen har fått en rad olika ledande politiker att redan vilja ändra och skriva om fördraget. Van Rompuy avfärdade samtliga förslag till fördragsändringar och menade att nödvändiga förändringar går at genomföra inom ramen för det nuvarande regelverket. Men han öppnade samtidigt upp för inrättande av informella stukturer och procedurer som inte finns beskrivna i fördraget och på så vis runda både politiskt käbbel och en bångstyrig brittisk regering.

Vem är då denna politiska figur som beskriver sig själv vara en ”grå mus” och som nyligen givit ut en bok med egnenhändigt formulerade haikudikter? Han var inte särskilt känd utanför Belgien och hade bara hunnit varit landets premiärminister mindre än ett år när han blev utsedd till ett av EU:s mest prestigefyllda uppdrag. Som president och högsta representant för 500 miljoner medborgare har Van Rompuy ett ganska vagt demokratiskt mandat. Han är utsedd efter långdragna och slutna förhandlingar mellan europas regeringschefer utan insyn från omvärld eller medborgare.

Van Rompuy som saknar karisma utsrålar däremot lugn och seriositet på ett sätt som i alla fall förtjänat min respekt. Det är svårt att tänka sig Van Rompuy göra storartade utrikespolitiska utsvävningar, vilket antagligen är en av orsakerna till att han blev vald. Det var länge många som hoppades på att Tony Blair skulle få rollen som Europas president.  Då hade vi nog sett mer av äventyrlig stormaktspolitik och mediaanpassade utspel, något som framför allt Tyskland fruktar och antagligen därför stoppat. Det ska nog inte heller underskattas att en del premiärministrar och presidenter i Europa gärna ser att det massmediala rampljuset lämnas åt dem själva. Jag tror att Van Rompuy är en person som trivs utanför ramljuset och som genom att inte ta för mycket plats, inte heller kommer att stöta sig med andra ledares egon och ambitioner. Detta kommer att vara en styrka när det kommer till förmågan att genomdriva politiska förändringar av unionen.

Den ekonomiska krisen ställer höga krav på politisk skicklighet och lyhördhet mot de som utsätts för dess verkningar. Arbetet med att rensa upp i finansvärlden har kommit igång och Van Rompuy nämnde att bankregleringar på europeisk nivå skulle vara klara till den första januari. Han påpekade också att krisen började i USA och inte Europa och att länderna här inte har hänfallit åt protektionism som vid tidigare kriser. Europas nya president är grå och när han försökte sig på att skämta en aning under föredraget, var det många som enbart pligktskyldigt skrattade med en aning. Det återstår också att se om han kan leva upp till förväntningarna och leverera politiska resultat.




Henrik Månsson
Brysselkontoret                                             

Den ekonomiska krisen stod åter på parlamentets agenda och debatten drog som vanligt ut på tiden, då alltför många parlamentariker var måna om att just deras analys av krisen behövde lyftas fram. Det var inte så mycket nyheter som presenterades och de sedvanliga solidaritetsförklaringarna till Grekland framfördes pliktskyldigt. Grekiska parlamentariker på vänsterkanten tog tillfället i akt och gjorde reklam för en omfattande generalstrejk som kommer att hållas på torsdag. Strejken är ett sätt för Greklands fackföreningsrörelse att protestera mot de föreslagna nedskärningarna som kommer att drabba pensionärer och vanliga arbetare. En något humoristisk händelse under debatten var när EPP-gruppens ordförande Joseph Daul hävdade att även europaparlamentariker måste dra sitt strå till stacken och föregå med gott exempel i en tid då det ställs omfattande krav på nedskärningar av trängda europeiska staters budgetar. Det rent sakliga innehållet låter förvisso klokt men när han dagen innan, än en gång, drivit igenom en omfattande utökning av europaparlamentets egna budget (för 2011) framstår utspelet som löjeväckande i sin inkonsekvens. Somliga är mer jämlika än andra.

 

En annan tilldragelse under dagen var omröstningen om köttklistret Trombin. Frågan var om denna kreativa produkt skulle tillåtas i EU eller inte. För att förbjuda klistret behövdes kvalificerad majoritet vilket också uppnåddes med två rösters marginal. Den svenska regeringen hade röstat för klistret i ministerrådet men en splittring i parlamentet kom att avgöra saken. Centerns och folkpartiets parlamentariker röstade emot den egna regeringens hållning och de blev då tungan på vågen som sänkte förslaget, eftersom det var så liten marginal. De enda som brann för idén att kunna klistra ihop diverse köttslamsor och sälja dem som ”förenade köttdelar” var industrin och konservativa politiker i parlament och kommission. De går nu miste om denna futuristiska delikatess.

 

Fram mot kvällen var det dags för parlamentarikerna att debattera EU:s nya strategi för de kommande tio åren. Det bråkades en del om att parlamentet inte har någon makt att påverka innehållet i denna EU2020-strategi, de kan bara ställa frågor till kommissionen. Det slutgiltiga resultatet är upp till unionens regeringar att besluta om. De konservativa välkomnade strategin och menade att den var ett stort steg mot en fördjupad europeisk integration. Socialdemokraterna med flera, var mer kritiska och ställde krav på att det nu är dags att överge tron på att ”marknaden” kan lösa alla tänkbara problem. Marita Ulvskog poängterade bland annat att det därför inte är de grekiska pensionärerna och löntagarna som ska betala för budgetsaneringarna utan finanssystemet. Det är de som skapat krisen, både genom att uppmuntra osund spekulation och sedan attackera de stater som alldeles nyligen räddat dessa banker från total kollaps.

 

 

 

 

Henrik Månsson

Brysselkontoret

En facklig tilldragelse för denna veckas session i Strasbourg skulle vara Edith Bauers rapport om arbetstider för chaufförer. För ett par veckor sedan röstades rapporten ner i sysselsättningsutskottet och fackföreningsrörelsen stod som segrare och de föreslagna försämringarna hamnade i papperskorgen. Denna vecka skulle parlamentet bekräfta utskottets slutsatser och skicka tillbaka frågan till kommissionen. Så blir nu inte fallet, då ledamöterna med en knapp majoritet där många var frånvarande, röstade för att skjuta upp beslutet till nästa månad. Osäkerheten finns därför kvar och försvararna av försämrade villkor för transportarbetare får nu tid att formera om sina styrkor.

 

En annan fråga som kan vara intressant är den om behovet av att ansluta EU till konventionen om de mänskliga rättigheterna. Lissabonfördraget stipulerar att EU ska skriva under dessa och tillhandahåller verktygen för det genom att göra den europeiska unionen till en juridisk person. Konventionen som garanterar medborgarna grundläggande rättigheter och ger dem möjlighet att driva kränkningar mot dessa till domstol, har tidigare bara varit reserverad för stater att skriva under.  Det som behandlades i parlamentet idag var bara en debatt i ett tidigt stadium, beslutet kommer antagligen att dröja ett bra tag till. En intressant diskussion som genast dök upp var hur Storbritannien skulle förhålla sig till frågan. En liberaldemokratisk ledamot lovprisade förslaget och sade att Storbritannien givetvis ville att EU skulle ratificera konventionen. När stafettpinnen kom till ECR-gruppens talesperson från Torypartiet var tongångarna annorlunda och hela förslaget sågades längs fotknölarna. Storbritanniens koalitionsregering har bara funnits någon vecka och redan syns splitringen på europeisk nivå. Detta var något som rådets representant uppmärksamt noterade och ställde sig frågande till.

 

 

 

 

Henrik Månsson

Brysselkontoret

Bryssel, tisdag
Sedan några dagar är vårt internet utslaget och nu märker vi hur beroende man är av denna relativt nya teknik. Inte ens vår it-tekniker vet vad som har hänt och har inte kunnat hjälpa oss. Är det vulkanaskan?
Vi försöker få ut information och hålla kontakt med yttervärlden så gott det går. Bloggen är ett sätt och här kommer Henrik Månsson att rapportera från Europaparlamentets session i Strasbourg.
Extra tråkigt är att detta hände just när vi höll på att sända ut inbjudningar till vår sommarfest 1 juni.
Tommy Svensson

Det brittiska valet blev en rysare, det är inte avgjort ännu men det lutar åt att inget av partierna får någon egen majoritet i parlamentet. Som väntat gick Tory starkt fram och säkrade sin ställning som största parti i både opinionen och parlamentet. Laborur som har gjort ett av sina sämsta val någonsin verkar i alla fall hålla Liberaldemokraterna bakom sig. Liberlaernas resultat måste betraktas som en besvikelse, de har inte lyckats slå mynt av partiledaren Nick Cleggs popularitet utan går istället bakåt från förra valet och tappar ett par platser i kammaren. I några opinionsundersökningar var de största parti och upplevde en stark medvind i media, något de verkar ha misslyckats med att realisera i väljarstöd under valdagen. Enligt de resultat som nu strömmat in verkar det inte ens finnas majoritet för en koalitionsregering mellan Labour och liberalerna. För att kunna bilda en majoritetsregering måste man säkra 326 ledamöter. Den sittande premiärministern har enligt konstitutionen rätt att göra ett första försök att få ihop en regering och det politiska spelet kommer nog bölja fram och tillbaka de närmaste dagarna.

 

Frågan är dock hur intressant det är att utgöra den regering som har en ödesmättad uppgift framför sig. Storbritannien lider av ett finansiellt underskott som närmar sig Greklands nivåer, stora nedskärningar och sparkrav är därför att vänta oavsett vem som sitter vid rodret. Det är en otacksam uppgift att vara premiärminister under de kommande åren. Labour borde inse sin förlust och dra sig tillbaka för att stilla slicka sina sår, byta ut ledargarnityret och återkomma när opinionen sviktar för den framtida regeringen.

 

Några europaparlamentariker har gjort uppmärksammade försök att ta sig in i det brittiska underhuset. En person som lyckades var Caroline Lucas som nu blir det gröna partiets första ledamot i den brittiska andrakammaren. Nigel Farage som är gruppledare för EFD lyckades inte ens ta sig till vallokalen då han tidgiare under valdagen störtade med ett flygplan. Flygplanet som drog en banderoll med reklam för partiet UKIP (United Kingdom Independence Party) trasslade in sig i samma banderoll och störtade mot marken. Farage som fortfarande är inlagd på sjukhus rapporteras vara utom fara. Nick Griffin, partiledaren för det rasistiska partiet BNP, lyckades inte slå mynt av att invandringspolitiken hamnat högt på den politiska dagordningen. Han förlorade mot Labours kandidat i sin valkrets.

 

Det visade sig vara ovanligt högt valdeltagande i gårdagens val. Det var ungefär 65% (61% 2005) av väljarna som slöt upp och lade sina röster på något av partierna. Dock var det  hundratals om inte tusentals som stod och köade utanför vallokalena förgäves och fick vända hem när dessa stängde klockan 22:00. Detta ledde till upprörda känslor och vid någon vallokal fick polis tillkallas för att lunga ner stämningen. Det betraktas som en stor skandal att så många hindrades från att lägga sin röst i årets val och valmyndigheten får mycket kritik för att inte lyckats hantera den stora uppslutningen. Rättsprocesser är antagligen att vänta i valkretsar med jämna resultat.

 

Vi kan antagligen vänta oss ett par spännande dagar då det slutgiltiga resultatet och det politiska spelet så skta tar en tydligare form.

 

 

Henrik Månsson

Brysselkontoret

USA:s vicepresident Joe Biden var i Bryssel och talade vid dagens session i Europaparlamentet. Förutom att återkommande poängtera Europas betydelse för USA som en viktig allierad och ömsesidig partner, tog han tillfället i akt att lägga sig i debatten om överföring av bankdata. Detta regleras i det så kallade Swiftavtalet, ett avtal som parlametet redan förkastat i februari men som snart åter är aktuellt i en omförhandlad version.

När lissabonfördraget ratificerades gavs parlamentet medbeslutanderätt i en rad nya frågor däribland säkerhetspolitik. Denna nyvunna makt är en av anledningarna till vicepresidentens besök, där han hoppas kunna skänka legitimitet åt ett avtal som tidigare förkastats av bla integritetsskäl. Det var under en maktdemonstration mot både ministerrådet och kommissionen som europaparlamentet stoppade det ursprungliga Swiftavtalet och problemen med processen fortsätter. Parlamentet uttryckte i veckan åter igen sin misstänksamhet mot arbetet med att ta fram ett nytt avtal och framförde kritik mot stora delar av innehållet som nu är under utformning.

Ett annat skäl till att Joe Biden besöker parlamentet just nu är behovet av att mildra den prestigeförlust som EU upplevde när president Obama meddelade att han inte tänkte närvara vid sommarens toppmöte i Madrid. Därför var han också mycket noga med att ständigt återkomma till att Europa fortfarande är en viktig partner i en annars instabil och osäker värld och erbjöd USA:s stöd i arbetet med att hantera den grekiska krisen.





Henrik Månsson praktikant på Brysselkontoret

Europeiska rådets president Herman Van Rompuy har kallat in ett extra toppmöte för euroområdets stats- och regeringschefer om krisen i Grekland. Toppmötet äger rum på kvällen den 7 maj, det är samma dag som det föreslagna krispaketet ska behandlas i den tyska riksdagen. För att krispaketet ska träda i kraft måste alla euroländer vara överens och godkänna planen.

I helgen enades eurogruppens finansministrar och IMF om villkoren i detta räddningspaket. Detta ger Grekland ca 110 miljarder euro under en period av tre år. Det är hårda krav på nedskärningar och skattehöjningar som väntar det hårt skuldsatta landet. Genom att tillhandahålla enorma mängder kapital till en förhållandevis låg ränta hoppas de bidragande länderna kunna hejda den finansiella oron från att sprida sig till Portugal, Spanien och Italien (länder som också nu är med och betalar med hjälp av nya lån). För att få ta del av dessa pengar har nu Grekland förbundit sig att frysa lönerna i den offentliga sekton, sänka pensionerna och höja moms och skatter. Detta kommer att göra att BNP minskar ytterligare och därmed även belåningsgraden. Landet kommer att få stå ut med hård utomstående styrning och övervakning under flera år framöver.

Lyckas inte räddningsförsöket innebär det att landet, mer eller mindre, går i konkurs. Det leder till att Grekland behöver ställa in betalningarna på sina lån, då kommer problemen inte bara att spridas till andra euroländer, utan också till den efter krisen så ömtåliga banksektorn. De europeiska bankerna är exponerade mot den grekiska statens lån till ett värde som motsvarar summan av hela räddningspaketet. Än värre är exponeringen mot Portugal, där spanska banker står för en tredjedel av summan, det gör att dominoeffekten kan bli påtaglig.

Förutsättningarna förändras hela tiden, i början talades det om 20 miljarder euro i krispaketet, sedan blev det 45, 80 och nu 110 miljarder. Osäkerheten är stor och insatserna höga. Den monetära unionen saknar en stabil finansiell bas och ekonomierna är inte jämt utvecklade. Det var snarare svulstiga stormaktsambitioner som avgjorde när Grekland, Portugal och Spanien erbjöds medlemskap i EMU och inte ekonomiska fundamenta. Det är misstag som nu kostar pengar och prestige för hela Europasamarbetet.

De som får betala är som alltid de som stått längst ifrån de beslut som tagits. Det är grekiska pensionärer och arbetstagare som förväntas öppna sina plånböcker och betala för vad banker och politiker ställt till med. Det finns numera spaltmeter skrivit om de ekonomiska följderna av denna kris. Det sakans däremot ambitioner att förstå sig på de sociala konsekvenser som följer i krisens spår. Man kan bara spekulera i var det här får för demokratiska följder. Vad händer med politikerförakt och främlingsfientlighet? Ett resultat vi redan kunde avläsa förra veckan var framgången för det extremt nationalistiska och uniformsklädda Jobbik i Ungern. Ungern är ett land utanför EMU som drabbats hårt av den ekonomiska krisen och har redan genomgått ett stålbad utformat av det nu åter aktuella IMF.



Henrik Månsson praktikant på Brysselkontoret