Ska toppmötet hela eller dela EU?
Redan om tre veckor hålls det ordinarie vårtoppmötet, också här i Bryssel. Och i maj har det tjeckiska ordförandeskapet kallat till ett extra toppmöte om jobben och om det sociala Europa.
Mötet på söndag drevs fram av Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Det vara bara för tjeckerna att lyda och kalla till mötet.
Ämnet är protektionism och politikerna kommer säkert att lova att inte använda sig av sådan i kampen mot krisen, inte minst inom bilindustrin. Vad orden sedan är värda är en annan fråga.
Det är inte bara inflation i toppmöten. Medlemsländernas regeringar träffas alltmer i olika konstellationer. I Berlin nyligen möttes de EU-länder som ingår i G 20 (Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italen) plus Spanien och Nederländerna. Denna grupp av länder la i praktiken fast hur EU ska agera i de kommande internationella mötena.
På söndag håller de tio medlemsländerna från forna Östeuropa ett förmöte inför Brysselmötet.
Risken är att vi i den ekonomiska krisens spår också får en politisk kris där motsättningarna skärps mellan dels de stora och de mindre länder, dels mellan Väst och Öst. I en del kommentarer talas till och med om järnridåns återkomst.
Hoppas att EU-ledarna visar sig vuxna att undvika detta.
Tommy Svensson skrev
Tjeckerna slår tillbaka
"Det är kul!", var det något överraskande svaret från Tjeckiens vice premiärminister och Europaminster Alexandr Vondra på frågan om hur det känns så här sex veckor in på ordförandeskapet.
Uppgiften att leda EU i dessa kristider är inte precis enkel. Men Vondra försäkrade att de arbetar seriöst och har kompetens.
"Vi kanske inte kommer att vilja lämna över till nästa land", skrattade han med tydlig vink åt den franske presidenten Nicolas Sarkozy som högst övilligt lämnade plats åt tjeckerna. En varning åt Sverige som följer efter, alltså
Vondra kom försenad till frukostmötet med tankesmedjan EPC här i Bryssel. Han blev fördröjd i Prag på grund av den pågående debatten i parlamentet om Lissabonfördraget.
Han trodde att det skulle bli godkänt, kanske redan i dag. "Det finns saker vi inte gillar", sa han, men vi kommer att "rösta efter förnuftet och inte med hjärtat", tillade han.
Tjeckerna har fått mycket kritik, framför allt i fransk press. De anklagas för att vara både lata och okunniga. Naturligtvis tillbakavisade Vondra detta. Själv sover han bara 2-3 timmar per natt.
En sak är att den tjeckiska regeringens inställning till arbetsrätt och sociala frågor lämnar mycket i övrigt att önska. Regeringen är en av Europas mest nyliberala (för att inte tala om presidenten, Vaclav Klaus som för övrigt ska tala i EU-parlamentet i morgon). Men att allmänt anklaga dem för inkompetens tycker jag är dumt.
Vondra är exempelvis en mycket erfaren politiker med rötter i den tjeckoslovakiska demokratirörelsen på 80-talet. Han var en av författaren och senare presidenten Vaclav Havels närmaste medarbetare.
Att han dessutom var med i ett rockband (Narodni trida) gör honom bara mer intressant.
Tommy Svensson
Inte mycket nytt om företagens sociala ansvar
Efter att ha deltagit i kommissionens uppföljningsmöte till det "multistakeholder forum" om företagenssociala ansvar som pågick för några år sedan kan jag konstatera att lite, om något, har förändrats. Företagen hävdar fortfarande att "corporate social responsibility" (CSR) är frivilligt, vilket också är kommissionens utgångspunkt.
Dessutom ska vi inte ytterligare belasta företagen i dessa svåra tider, enligt det tjeckiska ordförandeskapets sätt att se på saken.
Som alltid kunde arbetsgivarsidan räkna upp otaliga CSR-initiativ och exempel på aktiviteter för att främja socialt ansvar, men de var inte intresserade av att diskutera hur man bäst hanterar de företag/dotterbolag/lokala enheter som inte tar sitt ansvar. Ironiskt nog så kan de goda exemplen bemötas med lika många dåliga. Ett av de företag som var representerat och som berättade om sitt "goda" arbete är föremål för granskning under OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Den brittiska kontaktpunkten undersöker för närvarande detta företags verksamhet i Indien och Pakistan. De fackliga organisationerna i dessa länder menar att företaget bryter mot arbetstagarnas grundläggande rättigheter.
Tyvärr är inte detta ovanligt. Ofta för de stora multinationella företagen en (någorlunda) ansvarsfull politik i sina hem- och grannländer, men så fort man kommer lite längre bort förs en annan politik. Dotterbolag och andra lokala enheter, för att inte tala om underleverantörer, betraktas då som självständiga enheter som huvudkontoret inte har något ansvar för.
Den fackliga uppslutningen på mötet var ganska svag. Har facket tröttnat på CSR? Personligen anser jag att vi i första hand ska jobba med de instrument som vi redan har och då tänker jag särskilt på OECD:s riktlinjer för multinationella företag som visserligen inte är bindande för företagen men däremot för de regeringar som har anslutit sig till dem, vilket omfattar OECD:s 30 medlemsländer plus 10 andra. Dessutom gäller de även företagens verksamhet i utlandet och de innehåller skrivningar om underleverantörernas ansvar. Kanske är det därför som arbetsgivarorganisationerna ägnar mer tid åt att hitta på nya initiativ än att respektera de som redan finns.
Veronica Nilsson, handläggare på Brysselkontoret
Obamas skugga över EU-valet
I går kväll inledes valrörelsen inför EU-valet i juni, i alla fall här i Bryssel. Tankesmedjan EPC hade inbjudit företrädare för konservativa EPP-gruppen, socialistgruppen och liberalerna i parlamentet.
De tre talarna, Joseph Daul, Hannes Swoboda och Graham Watson inledde med att berätta om vilket fint samarbete de haft under det gångna mandatperioden och hur mycket det åstadkommit.
Det väckte förundran i publiken. Varför ska man välja någon av er framför de andra när ni ändå ska samarbete efter valet? var en av frågorna.
Kan ni vinna väljarnas hjärtan och hur ska ni locka folk att rösta? frågade moderatorn Jackie Davis och hänvisade till Barack Obamas framgångsrika presidentvalskampanj i USA.
Ständigt dyker referenserna till Obamas kampanj upp när Europavalet kommer på tal. Vem står för "förändring" när det i alla fall blir en form av koalitionsstyre i parlamentet efter valet? Och hur få väljarna att tycka att det är viktigt att gå och rösta?
Jämförelsen med Obama blir kanske orättvis, men visar att kraven på våra politiker har höjts. Kan de leva upp till dem?
Tommy Svensson
Kommissionen tänker om i Lavalfallet?
Många säger att facket för en hopplös kamp när det vill ändra EU:s utstationeringsdirektiv efter Lavaldomen. Visst har kommissionen förefallit ointresserad. I sitt svar på Jan Anderssons (S) betänkande i Europaparlamentet, som fick överväldigande stöd, avfärdade nyligen kommissionen kravet på en ändring av direktivet. Men det fanns en brasklapp, som Margot Wallström fick igenom, nämligen att man sa nej "i nuvarande läge".
Nu finns tecken på att läget ändrat sig snabbare än någon anat. Enligt en artikel i Finacial Times i dag är kommissionen kanske på väg att tänka om. Kommissionär Vladimirt Spidla säger till tidningen att man är beredda att "studera och utveckla nya åtgärder som är nödvändiga för att möta en förändrad värld".
Kryptisk som alltid när Spidla utalar sig. Den britiska affärstidningen tolkar det dock som en omsvängning.
Samtidigt är kommissionen i full färd med att utse en kommitté som ska studera frågan - Europafacket kommer att ingå i den gruppen. Läs artikeln:
http://www.ft.com/cms/s/0/640ec03a-f306-11dd-abe6-0000779fd2ac.html
Tommy Svensson skrev
I Belgien behåller kvinnorna sitt efternamn
Den senaste tiden har det inte varit mycket annat än president Obama på TV, radio, internet och i tidningar, och jag tycker det är härligt att se och jag är verkligen glad för både Amerika och hela världen. Nu ska vi ta tag i saker och ting !
Men det är en grej som jag och kvinnorna i Belgien inte förstår : Varför kallas frun i Vita Huset för Michelle Obama? Hon heter väl Michelle Robinsson?
Här i Belgien är det så att kvinnor aldrig byter namn. Oavsett hur många gånger man än gifter sig och skiljer sig, oavsett hur många barn man än har med hur många olika män som helst, man heter alltid så som man är född.
Livet blir så mycket enklare. Körkort, pass, bankkort, osv, du har alltid samma namn. Inget byråkratiskt krångel här inte.
Den enda gången som det kanske kan ställa till med lite förvirring är på BB. De nyfödda får för det mesta pappans efternamn, men mamman har ju sitt eget, så då ligger två människor i ett rum - en mamma och hennes barn - men de heter olika. För besökare kan det bli svårt att hitta till rätt rum, man måste veta båda efternamn!
Så även om Michelle har trappat ner sin egen karriär för att ta hand om sina barn och sin man, så tycker vi här i Belgien att hon i alla fall ska få heta som hon heter. Vi har nog lite kvar att göra i vår strid om jämställdhet kvinnor!
Jonna Jaakke, statsvetare och besöksansvarig på Brysselkontoret
