Brysselbloggen

Visserligen återstår någon timme innan resultatet av valet tillkännages, men det är ingen djärv gissning att de nominerade också blir de valda till Europafackets ledning. Det finns nämligen inga andra kandidater. Notera attt det för första gången är en majoritet av kvinnor i ledningen - fyra kvinnor och tre män.

Ny generalsekreterare blir Bernadette Segol, född 1949 i den sydfranska byn Luzech. Hon har varit med i Europafackets styrelse sedan 1985. Förutom sin långa fackliga karriär har hon även en magisterexamen i filosofi.

Vice ordförande blir Josef Niemiec, född 1955 i Polen. Han var en av pionjärerna i Solidaritet i början av åttiotalet och har också varit dess vice ordförande.

Vice ordförande blir också Partick Itschert, född 1953 i Overijse i Belgien. Han är ekonom och har har arbetat för textilarbetarnas fackförbund och företrätt samma fack även på Europanivå.

De fyra konfederala sekreterarna är:

Claudia Menne, född 1962 i Tyskland och representerar DGB där hon arbetat med jämställdhetsfrågor. Hon har en Mastersexamen i ekonomi och social historia.

Luca Viesentini är född 1969 i Udine i Italien och har liksom den nya generalsekreteraren examen i filosofi.

Veronica Nilsson är född 1971 i Halmstad. Hon är ekonom och har varit utredare på TCO samt arbetat på vårt Brysselkontor, se mer i tidigare bloggnotis.

Judith Kirton-Darling är född 1977 i Tanzania men växte upp i Englands stålbälte under det hårda åttiotalet. Hon kommer från europeiska Metallfederationen, EMF, och har studerat vid universitetet i Sheffield.

Efterträder Wanja Lundby-Wedin som ordförande gör spanjoren Ignacio Fernández Toxo. Han började arbeta fackligt redan under Francodiktaturen på sjuttiotalet, något som var både förbjudet och farligt.

Intressant är att ledningen innehåller personer som kämpat såväl under fascismens Spanien, kommunismens Polen och (utan övriga jämförelser) Thatcherismens England.