EU-förslag höjer ribban för svensk euro

En iskallare fråga än svenskt medlemskap i euro finns knappast. Det är begripligt att även vänner av euron drar öronen åt sig när hela valutahavet stormar.

Ribban höjs ytterligare av de lagförslag som EU nu diskuterar för att skärpa den ekonomiska styrningen och kontrollen av medlemsländerna. Dessa ger EU rätt att  lägga sig i löneförhandlingar, trots att de enligt Lissabonfördraget är strikt nationellt ansvar. Det har redan skett i Grekland och Irland.

Bakgrunden är ett paket med nya lagar (fyra direktiv och två förordningar) som har tre övergripande syften; att stärka den så kallade tillväxt-och stabilitetspaketen inom den ekonomiska och monetära unionen (EMU), att förebygga och bestraffa stora ekonomiska obalanser i medlemsländerna samt att se till att ländernas budgetprocesser är öppna och tillförlitliga.

Allt detta är förstås en följd av att medlemsländer, både stora och små, i flera år brutit mot reglerna i EMU-samarbetet. Först ut att strunta i dessa var Tyskland och Frankrike, men de slapp straff. Det blev ett farligt prejudikat. Allt fler följde efter.

Under de senaste årens djupa ekonomiska kris blev det helt ohållbart. Räddningsaktioner fick göras för Grekland och Irland. I tur står kanske Portugal, Spanien, Italien och Belgien.

EU, läs Tyskland, väntade för länge med att gripa in. Men nu har man ändå fattat flera beslut som i bästa fall ska hindra att något liknande händer i framtiden. Dels har man skapat en rad övervakningsorgan som ska ha bättre kontroll på banker och finansmarknader, dels har man inrättat en krisfond som kan låna ut pengar till lägre ränta än de mest sargade medlemsländerna kan få på marknaden.

Nu är det dags för nästa steg: att stärka den ekonomiska styrningen av medlemsländerna. Dessa ska inte längre ostraffat kunna strunta i reglerna om budgetunderskott och statsskuld. De ska inte kunna lura omvärlden med falska siffror (som Greklands förra regering).

Dessa syften är förstås lovvärda. Många förslag är också kloka och nödvändiga.  Problemet är att somliga rekommendationer eller krav för att rätta till så kallade makroekonomiska obalanser (till exempel lönebildningen) går utöver vad EU har befogenhet för. Dessa krav gäller alla medlemsländer även om sanktioner bara kan ges till dem som har euro,

Europafacket är starkt kritiskt till den politiska inriktningen av förslagen som man menar tafsar på medlemsländernas suveränitet när det gäller lönepolitiken och obönhörligen leder till en lönenedpressning.

De europeiska socialdemokraterna instämmer i kritiken. I Europaparlamentet arbetar de för att sysselsättning och sociala aspekter måste finnas med i kommissionens bedömning av medlemsländerna. Vidare varnar man för att inskränka rätten till kollektivavtal och parternas frihet och rättigheter på arbetsmarknaden.

Bakom det diffusa begreppet om ekonomisk styrning döljer sig klassiska ideologiska konflikter. Förslagen ska drivas igenom snabbt, alla beslut ska fattas under första halvåret – hittills tyvärr utan någon vidare politisk debatt. Det är hög tid för en sådan nu, även hos oss som fortsätter att stå utanför euron.

Tommy Svensson

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0