Brysselbloggen

Att gå på bio i Belgien är lika trevligt som i vilket land som helst. Alla är lite småspända inför vad som kommer utspelas på vita duken. Popcornen är saltade och läsken kyld.  De två senaste söndagarna har jag gått på bio i Belgien. Båda gångerna möttes besökarna av en tvådelad reklamfilm som handlar om –  tja, jag vet inte riktigt. Vi får följa en glaskulas resa bland unga, välvårdade och till synes vetenskapligt lagda individer. Min första tanke var att det rörde sig om en Bondfilm och att glaskulan var en spionkamera. Sedan tar kulan med oss in i någon slags framtidsvision. Filmsnutten avslutas abrupt med en ”To be continued…”. Spänningen, och ovissheten, är på topp.

Ett tag senare kommer del två. Där svävar glaskulan runt, omgärdad av slagord (alternativt floskler) som skulle kunna vara direkt hämtade från ett av ordförande Barrosos tal: Research, competitiveness, efficient transport, smarter life, renewable resources, progress, better aging och så vidare.  I slutet får den förbluffade och nyfikne biobesökaren reda på vem det är som gjort filmen, som för övrigt är väldigt snygg.  – Vem har råd med en sådan extravagant reklamsnutt? frågar hon sig. BMW? Kanske Deutsche Bank? Inte då. Det är nämligen ”Innovation Union” som står bakom den. För att läsa mer kan biobesökaren surfa in på den lätt ihågkombara webbadressen: http://ec.europa.eu/research/innovation-union/

Filmen visar sig vara en del i EU:s satsning på ”innovation”, ett av flaggskeppen i unionens kommande tioårsplan, EU 2020, som ska ta oss ut ur arbetslöshet och finanskriser och in i en ljus framtid.

På hemsidan finns en ”the making of…”. Där får man veta att musiken spelades in av en orkester i Budapest medan kompositören befann sig i Madrid. En stor utmaning enligt filmskaparna. Okej. Att kulan symboliserar innovation får vi också veta. Ingen glasklar koppling där.

Under fredagens toppmöte i Bryssel gick filmerna i da capo på två stora skärmar att beskåda för alla journalister på plats. Många kliade sig i huvudet och var minst lika förvånade som biopubliken. Vad vill den egentligen säga?

Se och bedöm själva: Del 1, Del 2

Fredrik Haglund