Sverige är poppis
Det svenska ordförandeskapet för EU börjar lida mot sitt slut. När jag träffar tjänstemän från regeringskansliet eller på den svenska ständiga representationen här i Bryssel, uttrycker de en viss lättnad att det snart är över. Lättnad, och utmattning. Det är inte direkt en okomplicerad period som Sverige har haft att lotsa EU igenom.
Här på Brysselkontoret har vi under hösten ofta fått frågan vilka tomgångar som hörs om det svenska ordförandeskapet. Vi har väl blivit svaret skyldiga. Hälsan tiger still, kan man säga. Sverige sköter sitt jobb. Och inget kunde ju bli sämre än det föregående tjeckiska ordförandeskapet.
Nu har European Policy Centre sammanfattat den svenska ordförandeskapsperioden. Väl godkänt, får man tolka deras omdöme. De konstaterar att Sverige hade den otacksamma uppgiften att lotsa Lissabonfördraget i hamn. Det gjorde Sverige, enligt EPC, med rätt blandning av försiktighet och respekt för ländernas beslutsprocesser å ena sidan och beslutsamhet att driva igenom ratificeringen å den andra.
EPC konsteterar vidare att persondiskussionerna kring de nya toppjobben i EU höll på att spåra ur helt. Men ”de svenska tjänstemännen och ledarna med sin välkända professionalism återtog kontrollen över den politiska processen” och posterna kunde tillsättas utan alltför mycket tandgnissel.
Det återstår att se vad Sverige och den Europeiska unionen lyckas åstadkomma under det pågående klimattoppmötet i Köpenhamn. Även här tycks den allmänna bedömningen vara att ordförandeskapet sköter sig väl och driver på för ambitiösa mål. Låt vara att vissa medlemsländer försöker stoppa alltför vidlyftiga löften till omvärlden.
Vi svenskar vill ju gärna att andra ska tycka väl om oss. Det verkar som att vi kan smaska på julskinkan och känna oss rätt poppis i Europa.Ludvig Larsson
