Brysselbloggen

En facklig tilldragelse för denna veckas session i Strasbourg skulle vara Edith Bauers rapport om arbetstider för chaufförer. För ett par veckor sedan röstades rapporten ner i sysselsättningsutskottet och fackföreningsrörelsen stod som segrare och de föreslagna försämringarna hamnade i papperskorgen. Denna vecka skulle parlamentet bekräfta utskottets slutsatser och skicka tillbaka frågan till kommissionen. Så blir nu inte fallet, då ledamöterna med en knapp majoritet där många var frånvarande, röstade för att skjuta upp beslutet till nästa månad. Osäkerheten finns därför kvar och försvararna av försämrade villkor för transportarbetare får nu tid att formera om sina styrkor.

En annan fråga som kan vara intressant är den om behovet av att ansluta EU till konventionen om de mänskliga rättigheterna. Lissabonfördraget stipulerar att EU ska skriva under dessa och tillhandahåller verktygen för det genom att göra den europeiska unionen till en juridisk person. Konventionen som garanterar medborgarna grundläggande rättigheter och ger dem möjlighet att driva kränkningar mot dessa till domstol, har tidigare bara varit reserverad för stater att skriva under.  Det som behandlades i parlamentet idag var bara en debatt i ett tidigt stadium, beslutet kommer antagligen att dröja ett bra tag till. En intressant diskussion som genast dök upp var hur Storbritannien skulle förhålla sig till frågan. En liberaldemokratisk ledamot lovprisade förslaget och sade att Storbritannien givetvis ville att EU skulle ratificera konventionen. När stafettpinnen kom till ECR-gruppens talesperson från Torypartiet var tongångarna annorlunda och hela förslaget sågades längs fotknölarna. Storbritanniens koalitionsregering har bara funnits någon vecka och redan syns splitringen på europeisk nivå. Detta var något som rådets representant uppmärksamt noterade och ställde sig frågande till.

Henrik Månsson

Brysselkontoret