Brysselbloggen

Bryssel fredag,
De som jobbar här i Bryssel verkar ha ett bra arbete på många sätt. Jag kan inte tala för alla men de jag har pratat med har älskat sina jobb. Det enda som de har påpekat är att det är mycket möten att gå på. Om man då vill uppleva hur det är att arbeta här och lära sig hur allt fungerar, utan att behöva sitta på möten hela dagarna så är det perfekta nog att praoa här. Precis som jag har gjort. Under mina fem dagar som jag har varit här i Bryssel och praoat på Brysselkontoret har jag hunnit med en hel  del.

Innan jag åkte hit så funderade jag lite på vad jag skulle få göra egentligen. Jag var lite rädd att jag skulle behöva sitta och sortera papper i en vecka. Och lite sorteringsarbete har det faktiskt blivit. Men eftersom att jag bara gjorde det under någon timma så var även det roligt. Det kanske berodde på att papprena som jag sorterade faktiskt var förhållandevis intressanta. Men resten av  tiden då, när jag inte sorterade, vad gjorde jag då egentligen?

En dag var jag på EU-parlamentet där jag fick höra på debatten om vad som egentligen hade hänt i Västsahara. Det var en av höjdpunkterna. Jag var något sen och kom direkt in till en stor sal som var full av männsikor (många i kostym )som satt och såg mer eller mindre koncentrerade ut. Längst fram stod en man i 60års åldern och talade intensivt om hur synd det var om västsaharierna, denna man visade sig senare vara Västsaharas utrikiesminister och var där för att berätta vad som häde hänt i ett läger i Västsahara för något år sedan då marockanerna hade invaderade det. Han berättade att flera hundra hade blivit mördade av marockanerna och att de som satt i lägret i stort sett inte hade fått någon mat. När han var klar med sin utläggning så fick han lämna salen och istället tog marockos representant över och berättade sin historia. Den marockanska mannen var faktiskt mycket roligare att lyssna på än den västsahariska. Inlevelsen han hade när han talade var otroligt stark. Han berättade om hur de marockanska soldaterna hade blivit dödade av dem som befann sig i lägret och vilken sorg det var för honom, när allt soldaterna hade velat göra var att hjälpa till. Han berättade även att de hade varit mycket generösa med mat till de i lägret och att inte en enda västsaharie hade dött. De enda som hade blivit skadade var egentligen marockanerna och han tyckte att det var förfärligt att hans land, det otroligt vackra,fredliga och underbara marocko hade blivit syndabocken för det hemska som hade hänt. Han vädjade till församlingen och ordförande att tro honom, för det var hans historia, och ingen annans som var den sanna.

Att höra dessa två så otroligt olika variationer av samma händelse var faktiskt rätt kul. En av dem måste ju faktiskt ha ljugit, troligtsvis ljög båda lite, eller kanske bara förändrade sanningen lite till sin egen fördel.

När jag inte var på Eu-parlament så har jag druckit kaffe, ätit pepparkakor och gått på ännu lite fler möten. Det är inte precis brist på möten man kan gå på här. Men det har helt klart sina fördelar, man kan helt enkelt välja ut det man tycker är intressant. Så jag har gått på möten om budgeten för EU nästa år, europafackets styrelsemöte och på ett möte om läget i Irak. Trots att jag har gått på möten om sånt som intresserar mig så kan jag bli lite smått uttråkad ändå. Och det är jag inte helt ensam om har jag märkt. Man ser vissa som slumrar till lite och igår spelade mannen framför mig poker och killen bredvid mig var inne på facebook. Men att de inte klarar av att hålla koncentrationen fullständigt är helt förståligt. Det kanske till och med är bar att ta en liten paus en stund så orkar man nog  lyssna lite mer uppmärksamt senare.

Så om jag bara på några rader ska sammanfatta mina dagar här i Bryssel. De har varit otroligt roliga, alla har varit super snälla, jag har lärt mig en hel del och sett andra sidor av EU än det som visas på Tv, och jag har förstått att när folk på möten sitter med sina bärbara datorer och ser ut som om de gör något mycket komplicerat som har med mötet att göra, så är det en mycket stor chans att de gör något helt annat...

Fanny Mårtensson