Inte mycket nytt om företagens sociala ansvar

 Efter att ha deltagit i kommissionens uppföljningsmöte till det "multistakeholder forum" om företagenssociala ansvar som pågick för några år sedan kan jag konstatera att lite, om något, har förändrats.  Företagen hävdar fortfarande att "corporate social responsibility" (CSR) är frivilligt, vilket också är kommissionens utgångspunkt.
Dessutom ska vi inte ytterligare belasta företagen i dessa svåra tider, enligt det tjeckiska ordförandeskapets sätt att se på saken.

Som alltid kunde arbetsgivarsidan räkna upp otaliga CSR-initiativ och exempel på aktiviteter för att främja socialt ansvar, men de var inte intresserade av att diskutera hur man bäst hanterar de företag/dotterbolag/lokala enheter som inte tar sitt ansvar. Ironiskt nog så kan de goda exemplen bemötas med lika många dåliga. Ett av de företag som var representerat och som berättade om sitt "goda" arbete är föremål för granskning under OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Den brittiska kontaktpunkten undersöker för närvarande detta företags verksamhet i Indien och Pakistan. De fackliga organisationerna i dessa länder menar att företaget bryter mot arbetstagarnas grundläggande rättigheter.

Tyvärr är inte detta ovanligt. Ofta för de stora multinationella företagen en (någorlunda) ansvarsfull politik i sina hem- och grannländer, men så fort man kommer lite längre bort förs en annan politik. Dotterbolag och andra lokala enheter, för att inte tala om underleverantörer, betraktas då som självständiga enheter som huvudkontoret inte har något ansvar för.

Den fackliga uppslutningen på mötet var ganska svag. Har facket tröttnat på CSR? Personligen anser jag att vi i första hand ska jobba med de instrument som vi redan har och då tänker jag särskilt på OECD:s riktlinjer för multinationella företag som visserligen inte är bindande för företagen men däremot för de regeringar som har anslutit sig till dem, vilket omfattar OECD:s 30 medlemsländer plus 10 andra. Dessutom gäller de även företagens verksamhet i utlandet och de innehåller skrivningar om underleverantörernas ansvar. Kanske är det därför som arbetsgivarorganisationerna ägnar mer tid åt att hitta på nya initiativ än att respektera de som redan finns.

Veronica Nilsson, handläggare på Brysselkontoret


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0