Brysselbloggen

Nu i helgen har Belgien och Nederländerna firat Sinterklaas. Det är barnens stora dag då de får presenter och godis.
På kvällen femte december ställer barnen fram en sko vid öppna spisen  (eller alla skor de har som min yngste son gjorde), lägger en morot i skon för hästen och sjunger alla de vackra Sinterklaas-sångerna.
På natten, när barnen har svårt att somna, rider Sinterklaas på sin häst över husen. I varje skorsten kryper hans medhjälpare Zwarte Piet (Svarte Petter) ner och tar moroten för hästen och lägger i stället fram presenterna och godsakerna. På morgonen väcks föräldrarna oftast tidigt av förtjusande barnrop.
Sinterklaas eller Sankt Nikolaus, alltså den helige Niklas, har sin festdag sjätte december. Även i den svenska kalendern är det Niklas den dagen.
Han är skyddshelgon för barn och blev framförallt känd för sin givmildhet, som ligger till grund för dagens Sinterklaas, Santa Claus och jultomten.
Jultomtens amerikanska namn Santa Claus är baserat på det nederländska Sinterklaas. Det var holländska utvandrare som kom till Amerika och hade med sig sina Sinterklaastraditioner. En gradvis sammansmältning har sedan skett mellan Sinterklaas, Santa Claus och jultomten.
Att alla snälla barn får presenter är en tradition som vi alla gillar. För visst är det otroligt kul att se hur lycklig en 9-åring blir med Lego’s polishus, och att han sedan ger en bamsekram och säger att detta var den bästa dagen i hela hans liv (för han vet ju att det är föräldrarna som köpt presenterna)!

Jonna Jaakke