Ett brev som inte övertygade

I min hand har jag det brev som den europeiska arbetsgivarföreningen BusinessEurope (BE) sände till ledamöter i Europaparlamentets sysselsättninhgsutskott. Efter vad jag har hört gick det i stort sett bara till de konservativa ledamöterna, möjligen även till de liberala.
I brevet uppmanar BE ledamöterna att rösta nej till Jan Anderssons rapport om bland annat Lavalfallet. Lobbyisterna på arbetsgivarsidan vänder sig häftigt emot att rätten att tillgripa fackliga aktioner ska få en starkare ställning i EU:s fördrag. De riktar därför en stark uppmaning till ledamöterna att rösta nej till Jan Anderssons rapport och ta avstånd från förslaget till ett socialt protokoll för att stärka de grundläggande fackliga rättigheterna.
Arbetsgivarna vänder sig också bestämt emot en revidering av utstationeringsdirektivet. Det skriver att de tycker EG-domstolens omdiskuterade domar i Viking-, Laval-, Rüffert och kommissiones anmälan mot Luxemburg - fyra likartade fall - är bra.
BusinessEurope - med Svenskt näringsliv som medlem - har naturligtvis lika stor rätt som exempelvis Europafacket att försöka påverka besluten i EU. I det avseendet är det inte något konstigt med deras brev.
Men hur gick det då?
Jo, i slutomröstningen gick utskotten med 38 röster mot noll på Anderssons rapport och de kompromissförslag som lades fram. Utskottet sa ja till praktiskt taget allt det BusinessEuropa ville att det skulle säga nej till.
Så kan det gå.
Tommy Svensson skrev

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0