Ljusning för USA:s fack
Bryssel, måndag
Förväntningarna är stora på USA:s blivande president Barack Obama. Det amerikanska facket är inget undantag. Obama har lovat att genomföra en lagändring som ska göra det lättare att bilda fackföreningar. I dag krävs majoritet i en hemlig omröstning på företaget för att de anställda ska få tillstånd att ansluta sig til facket.
Det låter demokratiskt och bra. Problemet är att omröstningarna och den långa tid av förberedelse som krävs ofta används av motsträviga arbetsgivare för att tvinga fram ett nej. Fackliga företrädare avskedas eller också lockas eller hotas de anställda att rösta nej.
Enligt ett förslag som demokraterna lagt fram, och som Obama stöder, ska det räcka med att en majoritet av de anställda på arbetsplatsen anmäler sig som medlemmar för att en fackförening ska få bildas.
"Om en majoritet av arbetarna vill ha en fackförening, ska de få det" , sa Obama inför det amerikanska facket AFL-CIO i april i år:
" We're ready to play offense for organized labor. It's time we had a President who didn't choke saying the word "union." A President who knows it's the Department of Labor and not the Department of Management. And a President who strengthens our unions by letting them do what they do best - organize our workers. If a majority of workers want a union, they should get a union. It's that simple. Let's stand up to the business lobby that's been getting their friends in Washington to block card check. I've fought to pass the Employee Free Choice Act in the Senate. And I will make it the law of the land when I'm President of the United States of America. "
Läs hela talet: http://www.barackobama.com/2008/04/02/remarks_for_senator_barack_oba_3.php
Om det amerikanska facket nu äntligen kan vända sin nedåtgående trend, vore det ett starkt moraliskt stöd även för facket i Europa.
Tommy Svensson
Det är klart att man hört om Hoffa och hans maffiakontakter. Och även andra fackbossars affärer. Men ändå, för en svensk som kommer till USA ter sig den negativa attityden till facket som ett mysterium. Särskilt när man tar reda på vad facket arbetar med, det gäller inte bara arbetsplatsfrågor, kompetensutveckling o dyl utan också olika sociala insatser i fattiga områden. Och inte minst i valkampanjer är facket en mäktig kraft som ofta avgör i jämna valkretsar.
Men så dyker det upp historier om hur lokala facket motsätter sig bredare kompetenser hos medlemmarna och rationaliseringar. Inga jobb ska bort. Och då kallar företagen in jurister som är experter på att bli av med facket, en process på drygt ett år. Allt inom lagens ramar. Sånt lär sig studenterna på de prestigefyllda ekonomihögskolorna. Och hur man hindrar att fack bildas på en arbetsplats.
En av orsakerna till problemen, som jag ser det, är att så mycket av sociala förmåner är knutna till anställningen, det gäller sjukförsäkring, pension, stipendier för familjemedlemmars studier m.m. m.m. Och då är det rationellt att slåss för att medlemmen ska behålla jobbet. En annan orsak är lagstiftningen som är antifacklig - i vart fall i sin tillämpning. Här har Obama några stora utmaningar. Att införa en mer allmän sjukförsäkring har sju presidenter för honom misslyckats med. Men kanske han kan åstadkomma något inom arbetsrätten eller att åtminstone utse någon liberal person i nationella arbetsdomstolen (National Labor Relations Board). Denna passade Bush på att befolka med antifackliga jurister.
